Så lite jag känner till om Estlands historia. Här får jag den moderna historien berättad utifrån två kvinnoöden. Aliide under 1940-talet och Zara under 1980-talet. Det är 1990-tal, Esland är självständigt, när Aliide hittar en ung kvinna i sin trägård. Motvilligt tar Aliide in henne i huset. Romanen är berättad i tillbakablickar som blandas med nutid och berättarrösten skiftar mellan kvinnorna. Det är en spännande, välskriven och våldsam berättelse. ( )

En mörk berättelse om en fruktansvärd tid i ett av våra närliggande länder. Kärlek, sorg, svek och fruktan. Allt berättas på ett mästerligt sätt. En riktigt stark berättelse som jag varmt rekommenderar. ( )

Ett grymt utsnitt ur Estlands historia, som jag var mycket okunnig om innan jag läste Utrensning. Oksanen är en skicklig historieberättare och det blir mycket sträckläsning. ( )

"Aliide är en ung kvinna när hennes hemland Estland ockuperas av Sovjetunionen under andra världskriget. Hon är förälskad i sin egen svåger som är motståndsman, och den kärleken får henne att begå ett förräderi som förföljer henne resten av livet. Historien gör henne till förövare, men hon är lika mycket dess offer.
En dag i början av nittiotalet hinner den ikapp henne. Aliide hittar en avsvimmad ung kvinna i sin egen trädgård. Kvinnan heter Zara, hon har fastnat i ett traffickingnät och är på flykt undan sin hallick.
Aliide tar in henne i sitt hem, tar hand om henne, och gradvis går det upp för henne att Zara inte är någon främling. Långt därifrån."

Det finns ett antal ord i baksidestexten till Sofi Oksanens "Utrensning" som får mig att ställa tillbaka den i bokstället: Estland, nittiotalet och trafficking till exempel. Jag gillar böcker som blickar framåt, inte bakåt, och har svårt för skildringar av misär. Hade det inte varit för Breakfast Book Club hade jag aldrig läst den, men nu var jag sjuk i helgen och Utrensning-träffen är på torsdag, så jag slog mig ned i soffan.

Oksanen låter två kvinnor berätta sina historier växelvis. I Aliides kapitel får vi uppleva Estland på 40-talet. Zara växer upp i Vladivostok på 80-talet och blir lurad in i prostitution, droger och förnedring. En man bidrar med korta anteckningar från sitt gömställe i Estland. I början har man ingen aning om hur de olika berättelserna hänger ihop, men ledtrådarna fogas till varandra och de tre personernas liv vävs samman.

Utrensning är en thriller med historisk och politisk bakgrund. Den är också en beskrivning av moralen: hur överraskande snabbt den kan fås att flaxa iväg, hur lätt det är att knäcka samvetets ryggrad med hot om våld, svält, ensamhet, utanförskap. Vi tror att vi aldrig skulle kunna svika, ange, blunda för oförrätter, men om vi blir hotade och terroriserade så sviker vi och blundar.

Jag hade svårt att komma in i handlingen först: det var rörigt att hoppa mellan tider och platser som jag kan väldigt lite om. Mycket av handlingen ligger i skugga och blir bara belyst lite i taget. Just den pusseldeckargrejen hade jag gärna varit utan. Jag störde mig på huvudpersonernas karaktärer, de verkade orimligt hemlighetsfulla och förvirrade. Det var också mycket bakgrundsbrus som störde, långa beskrivningar av detaljer i rummen, mycket om smutsen och eländet, texten stannade gärna vid spottstrimmor, mögliga svampar, kattpiss, var i ögonen och krälande flugor. Lite för naturnära för mig.

Men när Aliide och Zara började klarna blev det spännande och gripande. Smärtsamt ibland, när man måste följa med till platser där modet har tagit slut och hopplösheten har tagit över. Men värt det. Jag tyckte mycket om slutet på Zaras och Aliides berättelse.

Nästan allra sist kom det plötsligt en fjärde röst in i handlingen: en okänd protokollförare. Tempot och stämningen försvann med en gång och det var alldeles för många sidor upp och ner med konstiga kodnamn och byråkratspråk innan jag fattade vem som var vem och vad som hände. Och sen en estnisk språknyckel - jag hade föredragit att få översättningarna simultant. ( )

Mycket snack om den här boken när den kom ut på svenska. Och visst är den väl värd att läsa, den ger (åtminstone) två starka kvinnoporträtt och perspektivet - Estlands 1900-talshistoria - känns spännande coh obekant. Det är fascinerande hur lojaliteterna skiftar, och - kanske framförallt - att förtrycket är starkt vilken "sida" som är råkar ha makten.
Oksanen bryter upp kronologin väldigt mycket i sitt berättande och det förhöjer upplevelsen, en rakt berättad historia skulle inte bli lika intressant.
Dock känns den lite haussad. Den var inte riktigt så fantastisk som jag hade hoppats... En stackars rysk flicka som råkar illa ut i väst.. det har vi hört förr. ( )