Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
In the village of Cranford, decorum is maintained at all times. Despite their poverty, the ladies are never vulgar about money (or their lack of it), and always follow the rules of propriety. But this discretion and gentility does not keep away tragedy; and when the worst happens, the Amazons of Cranford show the true strength of their honest affections. A masterpiece of social comedy, Cranford is as moving as it is funny, and as sharp as it is tender.… (mer)
chrisharpe: Both novels offer a similar sort of wry look at the foibles of the English classes in the 18th / 19th centuries. Both are so carefully observed and deliciously written that they remain classics.
Staramber: In Over To Candleford Laura reads Cranford to her Uncle. Although separated by time they both contain everyday descriptions of provincial British life by – largely – passive narrators.
InfoQuest: In both Gaskell and Jewett's novels, a young woman (the first-person narrator) comes to visit a rural community in a series of related vignettes. Jewett's is the more poetic, and Gaskell's is the more humorous, but both are lovely little books which center on the experiences and relationships of women in the 19th century.… (mer)
Elizabeth Gaskells Cranford nämns ofta som något för den som läst Jane Austen och vill ha något åt samma håll, men helst vill hålla sitt livstycke intakt. Och visst, det är på sitt sätt rimligt: livet i den lilla sömninga staden är ungefär vad som skulle väntat de flesta av Austens hjältinnor om de misslyckades med att fånga en karl. Ty i Cranford regerar kvinnor, fattiga men av den vagt aristokratiska sort som egentligen varken kan, vill eller får arbeta (i alla fall om de inte skall deklasseras). Män finns det ytterligt få: en kyrkoherde med kvinnoskräck, en doktor, som dock inte ses som av helt god klass, och en kapten Brown, som inte riktigt följer med i det sociala spelet.
Annars bara kvinnor. Förutom då tjänare, bönder och butiksägare, liksom advokater och affärsmän i staden som alla på något sätt ser till att damernas bornerade liv fortsätter vara möjligt i alla fall ett litet tag till. Mycket lite händer dock: damerna skrämmer upp varandra med spökhistorier, någon stickar en tröja till sin ko, eller vad det nu må vara. Det är dessutom episodiskt skildrat, eftersom det från början var en enda novell som senare fick uppföljare och till slut en slags längre historia. Ändå fungerar det väl som berättelse.
Till bokens komiska sidor hör den schangtila snobbigheten: kvinnorna är mycket måna om att upprätthålla skenet, och följer en uppförandekod som i resten av landet sedan länge försvunnit (vilket illustreras när en av damerna råkar i konflikt med kapten Borwn, som föredrar Dickens böcker framför dr Johnsons). Samtidigt finns en stark sammanhållning: när en av bokens damer råkar på verkligt obestånd, så går de övriga tillsammans för att tyst stödja henne på ett sätt som inte sårar hennes stolthet.
Precis som hos Austen finns alltså en blandning av sött och beskt, även om det beska här inte är riktigt lika elegant och aningen svårare att uppfatta. Något förtjänar Cranfords damer att skrattas åt, men äras mer ändå. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
In the first place, Cranford is in possession of the Amazons; all the holders of houses, above a certain rent, are women.
'I cannot tell you what the whole quiet picture has for me.' (Introduction)
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Woodley stood among fields; and there was an old-fashioned garden where roses and currant-bushes touched each other, and where the feathery asparagus formed a pretty background to the pinks and gilly-flowers; there was no drive up to the door. We got out at a little gate, and walked up a straight box-edged path.
Miss Jenkyns wore a cravat, and a little bonnet like a jockey-cap, and altogether had the appearance of a strong-minded woman; although she would have despised the modern idea of women being equal to men. Equal, indeed! she knew they were superior.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
We all love Miss Matty, and I somehow think we are all of us better when she is near us.
Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.
Wikipedia på engelska
Ingen/inga
▾Bokbeskrivningar
In the village of Cranford, decorum is maintained at all times. Despite their poverty, the ladies are never vulgar about money (or their lack of it), and always follow the rules of propriety. But this discretion and gentility does not keep away tragedy; and when the worst happens, the Amazons of Cranford show the true strength of their honest affections. A masterpiece of social comedy, Cranford is as moving as it is funny, and as sharp as it is tender.
Google Books — Laddar...
(3.79)
Group Read, January 2017: Cranford
3
Annars bara kvinnor. Förutom då tjänare, bönder och butiksägare, liksom advokater och affärsmän i staden som alla på något sätt ser till att damernas bornerade liv fortsätter vara möjligt i alla fall ett litet tag till. Mycket lite händer dock: damerna skrämmer upp varandra med spökhistorier, någon stickar en tröja till sin ko, eller vad det nu må vara. Det är dessutom episodiskt skildrat, eftersom det från början var en enda novell som senare fick uppföljare och till slut en slags längre historia. Ändå fungerar det väl som berättelse.
Till bokens komiska sidor hör den schangtila snobbigheten: kvinnorna är mycket måna om att upprätthålla skenet, och följer en uppförandekod som i resten av landet sedan länge försvunnit (vilket illustreras när en av damerna råkar i konflikt med kapten Borwn, som föredrar Dickens böcker framför dr Johnsons). Samtidigt finns en stark sammanhållning: när en av bokens damer råkar på verkligt obestånd, så går de övriga tillsammans för att tyst stödja henne på ett sätt som inte sårar hennes stolthet.
Precis som hos Austen finns alltså en blandning av sött och beskt, även om det beska här inte är riktigt lika elegant och aningen svårare att uppfatta. Något förtjänar Cranfords damer att skrattas åt, men äras mer ändå. (