I det stora, röda huset nere vid ån, där bor Madicken. Där bor ockskå mamma och pappa och lilla syster Lisabeth och en svart pudel, som heter Sasso, och en kattunge, som heter Gosan. Och så Alva. Madicken heter egentligen Margareta, men när hon var liten, kallade hon sig själv Madicken, och fastän hon nu är stor och nästan sju år, heter hon fortfarande så. Det är bara när hon behöver förmanas, som hon kallas Margareta. Ganska ofta kallas hon Margareta. För hon har många befängda infall och hon tänker sig aldrig för ... förrän efteråt.
- Den ungen får sina infall lika fort som en gris blinkar, säger Linus-Ida, och det är sant.
Lisabet hittar inte på fullt så mycket. Hon nöjer sig med att pilla in en ärta i näsan och andra liknande sysselsättningar. Men hon följer Madicken i vått och torrt, och därför får hon också uppleva de mest oväntade saker.
- Du är inte klok, säger Lisabet, när Madicken lurar upp henne på vedbodtaket.
Visst slutar äventyren ibland med hjärnskakning. Men nog har Madicken och Lisabet en lycklig barndom i Junibacken, nog är det roligt att bo i det stora, röda huset nere vid ån.
[Baksidestext]