Standarddeckare ( )

I DENNA LJUVA SOMMARTID

------

😍

Jungstedt skapar fina ögonblick av äkta spänning, som får läsaren att skruva på sig på stolen.

😃

Skönt att se Karin ta ledningen en tid, även om hennes ledarskap framhävs som lite för avvikande.

Johans situation tar en drastisk svängning, vilket skapar mera friktion och drama i intrigen. Knutas och Karins relation går in i en ny fas, vilket även den har påverkningar på resten av berättelsen.

Slutklämmen är som vanligt hög på spänning och adrenalin, men denna gång inleds den från tomma intet och tar slut alldeles för snabbt.

😐

Jungstedt skulle ha kunnat utnyttja Karins mera framträdande roll för att närmare öppna upp hennes bakgrund och privata liv, men håller sig fortfarande borta från det, till skillnad från den lilla slutklämmen (som sist och slutligen inte är så överraskande).

Det här med utländska kriminella ligor är så välutnyttjat inom nordisk noir, att det är rätt så tråkigt att läsa ytterligare en bok med sådana.

Trots sina spännande och dramatiska moment står själva utredningen stilla under största delen av boken även om själva dådet känns rätt så enkelt. Poliserna följer felaktiga spår längre än det skulle vara nödvändigt.

Delarna som utspelar sig 20 år tidigare är rätt så tråkiga och förstör flödet i boken lite grann. Det går bra att förstå handlingen även om man skippar dem.

☹️

Slutet känns lite väl avigt även om man kan förstå motiven bakom det hela. Det känns som något som inte passar Karins personlighet.

🤮

//

-----

Det sista ansiktet: 😐 ( )