En för mig märklig historia om att man kan vara besatt av att hitta det ultimata receptet på pölsa. Men det kanske bara är en metafor för något annat. Hur som helst ointressant för mig. Det norrländska landskapet säger mig inte heller mycket. Men Lindgrens språk är tilltalande. ( )

Norrländsk så det förslår är romanen Pölsan av Torgny Lindgren. Djupt inne i Västerbottens inland utspelar sig en fullkomligt otrolig historia. Under läsningen kastas man fram och tillbaka mellan huvudromanen och romanen i romanen och mellan två olika tidsperspektiv, fyrtiotal och tvåtusental. Här kokar man långkok och hoppas att allt ska förbli som det alltid har varit. Här drabbas man allt som ofta av lungsot och åker in på sanatorium. Men här drömmer man också om den ultimata pölsan, det fulländade livet och att hitta guldet. Men vad är egentligen vad i denna skröna? Vad är i själva verket fantasier och vad är minnen, vad är notis och vad är roman? Vem är egentligen vem och vem finns och vem är uppdiktad? Har detta hänt eller är det enbart fantasi? Eller är det tack vare fantasin man minns, som det framhålls av notisskrivaren i Pölsan? Det är bitvis otroligt förvirrande men helt klart tänkvärt och öppet för vidare tolkning långt efter att sista sidan är läst.
Torgny Lindgren är själv född och uppvuxen i Västerbottens inland. Pölsan är den andra berättelsen i hans triptyk, bestående av Hummelhonung, Pölsan och Dorés bibel. De utspelar sig alla tre i en glest befolkad landsända och berättar historier om dess, ofta märkliga, människor som lever här. Det är äckligt och humoristiskt på samma gång men också många djupare andemeningar kan skönjas. Ett mörkt och ofta återkommande tema i Torgny Lindgrens böcker är hostan och lungsoten, framför allt i hans norrlandslitteratur men även i några av hans andra arbeten. Det är på intet sätt konstigt eftersom han själv som barn drabbades av lungsoten och ingen trodde att han skulle överleva. Lungsoten eller tuberkulosen var ett genomgripande problem i 1930- och 1940-talens små byar och samhällen i Västerbotten. Människorna präglades starkt av sjukdomen och den ständiga fruktan för att vara den nästa att drabbas. Pölsan skulle nog inte vara det den är om inte författaren själv fått uppleva denna miljö och rädsla på riktigt. Dessutom får man faktiskt träffa Torgny själv i Pölsan, just som en sjuklig liten pojke med stark andnöd hemma i köket i Raggsjö. Dit kommer de två romanpersonerna som letar efter den ultimata pölsan för att smaka på just deras pölsa, Raggsjöpölsan. Torgny Lindgren har själv berättat att Pölsan är väldigt personlig, att ingen annan än han själv skulle ha kunnat skriva den. Rekommenderas! ( )