En härlig deckare av Nesser. Han läser själv och gör det bra. Hans deckare har mycket humor och mycket underfundigheter som jag gillar. Alltid lite speciella karaktärer tillsammans med en riktigt bra intrig. ( )

Den avslutande (?) romanen med Barbarotti som stjärnutredare håller inte riktigt samma klass som de två tidigare. För mig känns det främst så för att Barbarotti själv blivit mindre intressant, vad det kan bero på kan vara en spoiler så jag håller inne med det. Men visst - Nesser kämpar med att få honom intressant ändå genom att gipsa hans ben... men det funkar inte helt.
Precis som de två föregående romanerna i serien är halva romanen en grundlig bakgrund till själva kriminalfallet. Och i "Berättelse om herr Roos" är denna del, innan Barbarottis inträde, definitivt den bästa. Historien saggar betänkligt efter två trdejedelar och det är inte lika engagerande längre. Skildringen av polisernas arbete känns alltför bekant från övrig kriminlalitteratur. (Dessa invändningar har jag haft tidigare mot Nesser/Barbarotti.) ( )