Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
The story of Gilgamesh, an ancient epic poem written on clay tablets in a cuneiform alphabet, is as fascinating and moving as it is crucial to our ability to fathom the time and the place in which it was written. Gardner's version restores the poetry of the text and the lyricism that is lost in the earlier, almost scientific renderings. The principal theme of the poem is a familiar one: man's persistent and hopeless quest for immortality. It tells of the heroic exploits of an ancient ruler of the walled city of Uruk named Gilgamesh. Included in its story is an account of the Flood that predates the Biblical version by centuries. Gilgamesh and his companion, a wild man of the woods named Enkidu, fight monsters and demonic powers in search of honor and lasting fame. When Enkidu is put to death by the vengeful goddess Ishtar, Gilgamesh travels to the underworld to find an answer to his grief and confront the question of mortality.… (mer)
Huruvida Gilgamesheposet verkligen är världens äldsta skönlitterära verk, som baksidestexten på min upplaga hävdar, kan måhända diskuteras utifrån vad man menar med skönlitteratur och vad man menar med Gilgamesheposet, men att berättelser kring Gilgamesh, kung av Uruk, har traderats länge står bortom allt tvivel.
I den standardvariant som, troligen ca 1250 f.Kr, under den mellanbabyloniska tiden, sammanställdes av skrivaren och allmänläkaren/exorcisten Sin-leqi-unninni är det centrala temat Gilgamesh mognad: han går från att vara en bortskämd kunglig halvgud (rättare sagt en två-tredjedelsgud), som utmanar männen i sin stad på spel han själv är överlägsen i och skamlöst utnyttjar sin droit de seigneur, till någon som framställs som ett mönster för senare kungar att följa.
Det hela börjar när hans undersåtar klagar på hans beteende inför gudarna, som lyssnar och beslutar sig för att stilla Gilgamesh högmod genom att skapa en like till honom: Enkidu, en urmänniska. Denne börjar sina dagar som djurmänniska, men genom ett samlag med en tempelprostituerad som varar en vecka blir han människa och kan sedan hålla tillbaka Gilgamesh, och de blir de bästa av vänner. Tillsammans ger de sig iväg för att döda ett monster, vilket i förlängningen leder till att Enkidu måste dö. Gilgamesh blir varse sin egen dödlighet, och börjar ett sökande efter ett sätt att hindra detta. Efter ett par äventyr till finner han en frukt som kan ge honom ungdomen åter, men innan han kan äta av den stjäls den av en orm. Han kan dock återvända till Uruk med mycken nyvunnen vishet och uppskattning av livet, och blir så den främste av konungar.
Denna Gilgamesh utveckling är, förutom en del bibelparalleller (inte bara ovan nämnda orm, utan även en berömd variant av berättelsen om den stora översvämningen och räddningen i form av en stor båt; dock inte den allra tidigaste sådana berättelsen från området) och en del intressanta stycken som kan ha varit inspiration till en del episoder hos Homeros, också den främsta behållningen: Lennart Warring och Taina Kantolas översättning må vara rak och enkel, med nyttiga noter bifogade, men mycket till poesi finns det inte.
Tyvärr finns det också en hel del ganska omfattande lakuner, som i vissa fall reparerats med material från andra varianter av berättelsen, men ändå lockande: vad är det för något som saknas? Dessa till trots är också det material som finns ofta intressant, även om de många upprepningarna blir lite tröttande för en läsare. Gilgamesheposet kanske inte är den riktigt äldsta berättelsen i den form den normalt läses, men det är nog så intressant för det. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
I will proclaim to the world the deeds of Gilgamesh. ...
trans. N.K. Sandars (1960)
It is an old story But one that can still be told About a man who loved And lost a friend to death And learned he lacked the power To bring him back to life.
trans. Mason (1972)
The Story of him who knew the most of all men know; who made the journey; heartbroken; reconciled;
who knew the way things were before the Flood, the secret things, the mystery; who went
to the end of the earth, and over; who returned, and wrote the story on a tablet of stone.
trans. Ferry (1992)
He who saw the Deep, the country's foundation, (who) knew . . . , was wise in all matters! (Gilgamesh, who) saw the Deep, the country's foundation (who) knew . . . , was wise in all matters!
(He) . . . everywhere . . . and (learnt) of everything the sum of wisdom. He saw what was secret, discovered what was hidden. he brought back a tale of before the Deluge.
trans. George (1999)
He had seen everything, had experienced all emotions, from exaltation to despair, had been granted a vision into the great mystery, the secret places, the primeval days before the Flood. ...
trans. Mitchell (2004)
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
To be sure, the lonely frustrations of the survivors is the same after every death, immorally or otherwise caused. And everyone is wise in saying, There is nothing you can do; but such wisdom does not reconcile any of us really to loss, for we knew the other as a person in himself not as an abstraction we could do without. We lost the one who we didn't realize enabled us to live in other people's worlds; now we have only our own private world and the almost herculean task of constructing a human reentry. [...]
Two friends in Paris helped me to understand two essential ingredients of Wisdom, the third ingredient being acceptance, referred to before, which one can only come by within oneself on one's return.
(Herbert Mason's Afterword to the Mariner edition, pp. 110-111)
(Utnapishtim speaking to Gilgamesh) [...]I would grieve At all that may befall you still If I did not know you must return And bury your own loss and build Your world anew with your own hands.
(from the Herbert Mason translation)
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
'O Ur-shanabi, climb Uruk's wall and walk back and forth! Survey its foundations, examine the brickwork! Were its bricks not fired in an oven? Did the Seven Sages not lay its foundations?
'A square mile is city, a square mile date-grove, a square mile is clay-pit, half a square mile the temple of Ishtar: three square miles and a half is Uruk's expanse.'
When at last they arrived, Gilgamesh said to Urshanabi, 'This is the wall of Uruk, which no city on earth can equal. See how its ramparts gleam like copper in the sun. Climb the stone staircase, more ancient than the mind can imagine, approach the Eanna Temple, sacred to Ishtar, a temple no king has equalled in size and beauty, walk on the wall of Uruk, follow its course around the city, inspect its mighty foundations, examine its brickwork, how masterfully it is built, observe the land it encloses: the palm trees, the gardens, the orchards, the glorious palaces and temples, the shops and marketplaces, the houses, the public squares'.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
This work is any complete, unabridged translation of the Standard Version of The Epic of Gilgamesh. To quote the FAQ on combining - "A work brings together all different copies of a book, regardless of edition, title variation, or language." Translations of the Old Babylonian Versions should remain separate, as should translations of the early Sumerian Gilgamesh stories and poems from which the epic came to be. Based on currently accepted LibraryThing convention, the Norton Critical Edition is treated as a separate work, ostensibly due to the extensive additional, original material included.
Förlagets redaktörer
På omslaget citeras
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
The story of Gilgamesh, an ancient epic poem written on clay tablets in a cuneiform alphabet, is as fascinating and moving as it is crucial to our ability to fathom the time and the place in which it was written. Gardner's version restores the poetry of the text and the lyricism that is lost in the earlier, almost scientific renderings. The principal theme of the poem is a familiar one: man's persistent and hopeless quest for immortality. It tells of the heroic exploits of an ancient ruler of the walled city of Uruk named Gilgamesh. Included in its story is an account of the Flood that predates the Biblical version by centuries. Gilgamesh and his companion, a wild man of the woods named Enkidu, fight monsters and demonic powers in search of honor and lasting fame. When Enkidu is put to death by the vengeful goddess Ishtar, Gilgamesh travels to the underworld to find an answer to his grief and confront the question of mortality.
I den standardvariant som, troligen ca 1250 f.Kr, under den mellanbabyloniska tiden, sammanställdes av skrivaren och allmänläkaren/exorcisten Sin-leqi-unninni är det centrala temat Gilgamesh mognad: han går från att vara en bortskämd kunglig halvgud (rättare sagt en två-tredjedelsgud), som utmanar männen i sin stad på spel han själv är överlägsen i och skamlöst utnyttjar sin droit de seigneur, till någon som framställs som ett mönster för senare kungar att följa.
Det hela börjar när hans undersåtar klagar på hans beteende inför gudarna, som lyssnar och beslutar sig för att stilla Gilgamesh högmod genom att skapa en like till honom: Enkidu, en urmänniska. Denne börjar sina dagar som djurmänniska, men genom ett samlag med en tempelprostituerad som varar en vecka blir han människa och kan sedan hålla tillbaka Gilgamesh, och de blir de bästa av vänner. Tillsammans ger de sig iväg för att döda ett monster, vilket i förlängningen leder till att Enkidu måste dö. Gilgamesh blir varse sin egen dödlighet, och börjar ett sökande efter ett sätt att hindra detta. Efter ett par äventyr till finner han en frukt som kan ge honom ungdomen åter, men innan han kan äta av den stjäls den av en orm. Han kan dock återvända till Uruk med mycken nyvunnen vishet och uppskattning av livet, och blir så den främste av konungar.
Denna Gilgamesh utveckling är, förutom en del bibelparalleller (inte bara ovan nämnda orm, utan även en berömd variant av berättelsen om den stora översvämningen och räddningen i form av en stor båt; dock inte den allra tidigaste sådana berättelsen från området) och en del intressanta stycken som kan ha varit inspiration till en del episoder hos Homeros, också den främsta behållningen: Lennart Warring och Taina Kantolas översättning må vara rak och enkel, med nyttiga noter bifogade, men mycket till poesi finns det inte.
Tyvärr finns det också en hel del ganska omfattande lakuner, som i vissa fall reparerats med material från andra varianter av berättelsen, men ändå lockande: vad är det för något som saknas? Dessa till trots är också det material som finns ofta intressant, även om de många upprepningarna blir lite tröttande för en läsare. Gilgamesheposet kanske inte är den riktigt äldsta berättelsen i den form den normalt läses, men det är nog så intressant för det. ( )