Flashman: A Novel (urspr publ 1969; utgåvan 1984)

Den engelske officeren, krigshjälten, kvinnokarlen, pultronen och lögnaren Harry Flashman skapades först som en översittare i engelsk skolroman, Tom Browne's school days av Thomas Hughes, stilbildande men idag sällan läst. Hans senare karriär, där han deltog i nästintill alla större engelska krigståg under den viktorianska eran – och garanterat de som gick åt skogen av en anledning eller annan – har dock tecknats av George MacDonald Fraser.

I den berättas hur han kommer hem från Rugby efter att ha relegerats för dryckenskap, hur han söker sig till militären, hamnar i duell, och hur han får sig en fru och därför blir tvungen att låta sig skeppas till Indien. Hans talanger är många, men sällan speciellt beundransvärda: han är stilig, sitter väl till häst, har lätt att finna sin väg till ena piga, har lätt att lära sig språk och är intelligent. Han är också helt ärlig i sina memoarer, även om han sällan var det under sin levnad. Andra svagheter har redan meddelats: hans totala brist på mod (även om han har en viss kallblodighet när alla andra möjligheter är uttömda), hans kvinnotycke, hans lättja och hans ograverade lögner att få sig själv att framstå bättre. Hans talanger får honom dock att bli skickat upp till Kabul, som adjutant till lord Elphinstone.

Innan det blir dags för den katastrofala reträtten hinner dock Flashman dels börja på helt genomfalska rykte som brittisk hjälte, och skaffa sig några afganska fiender. Sättet han gör det på är inte vackert. Att läsa om lögnare och den typ av skojare som främst tycks höra hemma på artonhundratalet må vara en sak, men Flashman lägger därtill ett fall av våldtäkt, ett fall av att försöka leka kung David, och sådant hyckleri att man ibland mår illa.

Hans ärlighet får en dock att tolerera en del av detta, och den historiska fiktionen väger upp en del annat. Den kollektiva idioti som skildras i Kabul får en att tro att vi faktiskt kanske lärt åtminstone en liten smula sedan dess. När Flashman sedan, tack vare och trots sin feghet kommer ner för Kyberpasset som enda västerländske överlevande utöver Dr Brydon och hyllas som en hjälte så är det både med ett roat leende och olust i magen man lägger ifrån sig boken. Tydligen skall hans mest frånstötande sidor ha försvunnit i senare böcker, så en chans till kan han nog få. ( )