Så där, nu har lyssnat på andra delen i den här serien av Joseph DeLaney: Väktarens förbannelse.

Den här gången har väktaren och hans lärling Tom Ward rest till Priestown för att närvara vid en begravning. Väktaren har varit där förut, ett besök han helst skulle vilja glömma. Staden är drabbad av en förbannelse och djupt nere i katakomberna lurar en varelse, en urtida ond ande. Varelsen kallas Förgöraren och blir bara starkare och starkare.

Det här är en ungdomsbok och givetvis så lyckas Förgöraren göra sig fri och det är upp till lärlingen att bli hjälten.

Det är något som stör mig i boken och kanske är det så enkelt att det är uppläsaren Jakob Eklund. I berättelsen är han lärlingen och läser hans dagbok. Det kanske är så att jag tycker att hans röst inte passar. Han låter så gammal och sansad när han berättar.
Men jag vet inte – jag skulle i alla fall rekommendera boken till just ungdomar. Kanske inte till äldre tonåringar, men definitivt till bokslukare. ( )

Det här är första boken i en serie.
Den handlar om Tom Ward, sjunde sonen till en sjunde son. Han blir antagen som en lärling till traktens väktare. Som väktare är man en ensam och trots allt det goda man gör som att driva ut spöken, binda häxor och fördriva boggarter så är man inte uppskattad av bybor eller andra.
I väktarens trädgård finns en håla och där har han fångat den värsta häxan av de alla, Mor Malkin. Men henne luras Tom att frige och det är upp till honom att se till att det blir ogjort.

Jag kan inte riktigt bestämma mig över vad jag tycker om boken. Det är en bra historia om man kan bortse från det ologiska i den. Hur troligt är det att en lärling lyckas fånga mor Malkin igen och mycket annat som han gör? Hur dum får man egentligen vara för att befria henne första gången? ( )