Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
"The Third Policeman" is Flann O'Brien's brilliantly dark comic novel about the nature of time, death, and existence. Told by a narrator who has committed a botched robbery and brutal murder, the novel follows him and his adventures in a two-dimensional police station where, through the theories of the scientist/philosopher de Selby, he is introduced to "Atomic Theory" and its relation to bicycles, the existence of eternity (which turns out to be just down the road), and de Selby's view that the earth is not round but "sausage-shaped." With the help of his newly found soul named "Joe," he grapples with the riddles and contradictions that three eccentric policeman present to him.The last of O'Brien's novels to be published, "The Third Policeman" joins O'Brien's other fiction ("At Swim-Two-Birds," "The Poor Mouth," "The Hard Life," "The Best of Myles," and "The Dalkey Archive") to ensure his place, along with James Joyce and Samuel Beckett, as one of Ireland's great comic geniuses.… (mer)
Om jag på något sätt skall karaktärisera Den tredje polisen så skulle nog jag nog först säga »jäkligt konstig«, och sedan kanske »som en något dämpad Terry Pratchett«. Historien berättas av en man som kommit till en underlig polisstation där underliga poliser hela tiden talar om cyklar, för att se om de vet var den låda han och en kompanjon rånmördade en gammal man för finns. Det hinner han dock aldrig fråga innan han anklagas för ett annat mord som begicks när han var i sällskap med en av poliserna, som sedan dessutom tar med honom till Evigheten, som befinner sig i underjorden och där det finns en massa underligheter, inklusive någon sorts ångmaskin de sköter. Hela tiden får han dessutom råd av sin själ som han kallar Joe. Och just det ja: anledningen till att rånmordet var för att få pengar till publikationen av en kommenterad utgåva av en gammal knackig filosof.
Sa jag att det var jäkla konstigt? Då har jag inte tagit med det värsta: stycket där berättaren stöter på en cykel och beskriver den på ett sätt som han träffat och förälskat sig i en vacker kvinna. Hur någon ens kan komma på idén är mer än jag vill förstå. Det värsta är att det ändå på något sätt är rimligt inom bokens logik (allt beror på atomteorin, en konspiration från landstinget).
Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka: det hela är ibland väldigt snyggt berättat (inledningskapitlet är rent mästerligt i sin lek med tidsplan), men ibland känns det som att det står och balanserar lite på gränsen så att man varken kan ta det som rena absurditeter eller som en mer rak berättelse med underliga inslag som man bara ännu inte fått förklarade; det känns som mitt försök till sammanfattning får den att framstå som bättre än den är. Det är inte en dålig bok, och idéerna är riktigt bra, men det känns som det hade gått att göra det hela lite bättre, som om allt som bör finns där men att det inte riktigt klickar. Eller så är det bara jag som inte är på riktigt rätt humör. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
"Human existence being an hallucination containing in itself the secondary hallucinations of day and night (the latter an insanitary condition of the atmosphere due to accretions of black air) it ill becomes any man of sense to be concerned at the illusory approach of the supreme hallucination known as death." ~ de Selby
"Since the affairs of men rest still uncertain,/ Let's reason with the worst that may befall." ~ Shakespeare
Dedikation
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Not everybody knows how I killed old Phillip Mathers, smashing his jaw in with my spade; but first it is better to speak of my friendship with John Divney because it was he who first knocked old Mathers down by giving him a great blow in the neck with a special bicycle-pump which he manufactured himself out of a hollow iron bar.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
The silence in the room was so unusually quiet that the beginning of it seemed rather loud when the utter stillness of the end of it had been encountered.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.
Wikipedia på engelska
Ingen/inga
▾Bokbeskrivningar
"The Third Policeman" is Flann O'Brien's brilliantly dark comic novel about the nature of time, death, and existence. Told by a narrator who has committed a botched robbery and brutal murder, the novel follows him and his adventures in a two-dimensional police station where, through the theories of the scientist/philosopher de Selby, he is introduced to "Atomic Theory" and its relation to bicycles, the existence of eternity (which turns out to be just down the road), and de Selby's view that the earth is not round but "sausage-shaped." With the help of his newly found soul named "Joe," he grapples with the riddles and contradictions that three eccentric policeman present to him.The last of O'Brien's novels to be published, "The Third Policeman" joins O'Brien's other fiction ("At Swim-Two-Birds," "The Poor Mouth," "The Hard Life," "The Best of Myles," and "The Dalkey Archive") to ensure his place, along with James Joyce and Samuel Beckett, as one of Ireland's great comic geniuses.
Sa jag att det var jäkla konstigt? Då har jag inte tagit med det värsta: stycket där berättaren stöter på en cykel och beskriver den på ett sätt som han träffat och förälskat sig i en vacker kvinna. Hur någon ens kan komma på idén är mer än jag vill förstå. Det värsta är att det ändå på något sätt är rimligt inom bokens logik (allt beror på atomteorin, en konspiration från landstinget).
Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka: det hela är ibland väldigt snyggt berättat (inledningskapitlet är rent mästerligt i sin lek med tidsplan), men ibland känns det som att det står och balanserar lite på gränsen så att man varken kan ta det som rena absurditeter eller som en mer rak berättelse med underliga inslag som man bara ännu inte fått förklarade; det känns som mitt försök till sammanfattning får den att framstå som bättre än den är. Det är inte en dålig bok, och idéerna är riktigt bra, men det känns som det hade gått att göra det hela lite bättre, som om allt som bör finns där men att det inte riktigt klickar. Eller så är det bara jag som inte är på riktigt rätt humör. (