Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Laddar... Our Man in Havana (Penguin Classics) (urspr publ 1958; utgåvan 2007)av Graham Greene (Författare), Christopher Hitchens (Inledning)
VerksinformationVår man i Havanna av Graham Greene (1958)
Best Spy Fiction (4) 20th Century Literature (119) » 20 till 1950s (22) Favourite Books (439) Top Five Books of 2013 (337) Best Satire (37) Top Five Books of 2015 (121) Books Read in 2019 (674) Nifty Fifties (21) Books Read in 2020 (2,157) Read This Next (26) Overdue Podcast (291) Books Set on Islands (56) SHOULD Read Books! (137) Summer Books (39) Laddar...
Gå med i LibraryThing för att få reda på om du skulle tycka om den här boken. Det finns inga diskussioner på LibraryThing om den här boken. Greenes historia om den fejkande spionen på Kuba (pre-Castro) är en klassiker. Men vad har den egentligen? Den är lite smårolig, dammsugarförsäljaren fintar bort hela den brittiska underrättelsetjänsten på ett underfundigt sätt för att tillskansa sig ekonomiska gratifikationer. Men jag tycker mest det blir... ointressant. Kanske är det så att jag har svårt för humoristiska historier? Jag tror inte det egentligen, men jag kräver ganska mycket av dem - de måste vara genuint roliga. Det är inte "Our Man in Havana".
10 of the Greatest Cold War Spy Novels “Possibly the greatest writer of prose to devote so much of his time to the theme of espionage, Greene was himself briefly an intelligence agent. His WW 2 experiences in London, dealing with a disinformation-dealing agent in Portugal, provided the impetus for this satirical and prescient look at the spy game. Wormhold, a British vacuum salesman in Havana during the Batista regime, becomes a spy for the MI6 to better provide for his daughter (he’s a single parent). The reports Wormhold concocts involve imaginary agents, whose salaries he collects. But his lively reports begin to greatly interest London, who send in reinforcements, initiating a deadly black comedy of errors, making the hapless agent a Soviet target. In an instance of perfect casting, Alec Guinness portrayed Wormhold in the 1959 film version.” Toward the end, as we go into a business luncheon at which Wormold is due to die, things begin to warm, and it seems we will get what we came for. But when, for a climax, a dog wanders into the dining room, laps the whisky Wormold spilled, dies, and thus gives warning of poison, things simply fall apart. I never saw a dog drink hard liquor, and don't believe this one did. However, I do believe he could read, and had had a look at the script, to know what he should do. All in all, little as a Greene fan likes to say it, this book misses, and in a thoroughly heartbreaking way, for it misses needlessly where it might have rung the bell. For once, Greene's Roman Catholic hang-ups, which make novels such as The End of the Affair so desolate, are kept in check - even joked about. "Hail Mary, quite contrary", prays convent-educated Milly, aged four. Nine years later she sets fire to a small American boy called Thomas Earl Parkman Junior because he's a Protestant - "and if there was going to be a persecution, Catholics could always beat Protestants at that game." Ingår i förlagsserienArion Press (88) Biblioteca Folha (20) — 11 till Ingår iOur Man in Havana / The End of the Affair / It's a Battlefield / England Made Me / The Ministry of Fear / Brighton Rock av Graham Greene Har bearbetningenInspireradeHar som instuderingsbokPrestigefyllda urvalUppmärksammade listor
Humoristisk kriminalroman om en secret-service-"agent" i Havanna. Inga biblioteksbeskrivningar kunde hittas. |
Pågående diskussionerIngen/ingaPopulära omslag
Google Books — Laddar... GenrerMelvil Decimal System (DDC)823.912Literature English & Old English literatures English fiction Modern Period 1901-1999 1901-1945Klassifikation enligt LCBetygMedelbetyg:
|
Wormold får förstärkningar från hemmaplan, och han får allt svårare att dölja att det mesta är påhitt – till dess att en av hans påhittade agenter faktiskt dör på riktigt, och en annan beskjuts. Sedan får han reda på att det kan vara han själv som står på tur, och att han skall passa sig vid middagen på för de europeiska köpmännen.
Det är en fars, och en rolig sådan, om än med mörka inslag. Wormolds allt större problem att hålla ordning på lögnerna balanseras dock av de otrevligheter hans gamle vän doktor Hasselbacher tycks råka ut för på grund av honom, och de fiendeagenter han råkar ut för är inte lätta att veta vad man skall göra med. När han dessutom måste hålla reda på sin dotter, och den söta sekreterare de sänt honom, så blir det allt värre.
Skoj, förödande för bilden av James Bond-spioner och storpolitik, men mycket mänskligt och överraskande, speciellt i bilden av råskinnet till polischef. ( )