Syskonen Kathryn och Ross Petras har satt samman en antologi, Very bad poetry, vars innehåll är precis vad titeln antyder: Detta är inte poesi som bara har problem med rytm, klang och rim eller bildspråk och ämne, detta är poesi som så kapitalt misslyckas med allt sådant att det är löjeväckande. Vi kan ta ett kort prov från Fred Emerson Brooks patriotiska »Old Eagle«:

Fear not, old Eagle
The bay of the beagle!

Exemplen kan mångfaldigas. Här finns oden till jättestora ostar, makabra historier om en sjöman som simmar iland mot sin älskade bara för att plötsligt attackeras av en haj, en elegi över två höns, poesi till en enögd flicka (egentligen en flicka med syn på bara ett öga; ett faktum som upprepas i varje vers), utdrag ur epos över tandhygien och att odla sockerrör (två olika verk, får man skyndsamt tillägga), vers skriven vid ett besök i Poet's corner i Westminster Abbey som snarast framstår som beskrivningen av interiören i någon blodig skräckfilm – bråd död är ett ofta återkommande tema, gärna drabbande oskyldiga flickor utan märkbar anledning. Naturligtvis finns också William McGonagall representerad, inte bara med sina dikter om bron över floden Tay, utan även med verk om »The famous Tay whale« (som man kan få bese för en skilling, det vill säga, om allt folk är villigt). Däremot finns inte Paula Nancy Millstone Jenning representerad, konstigt nog.

Nåväl, om man roas av västgötaklimax, uselt rim, vers om de mest meningslösa saker, patetik, vers på fuskdialekt, eller bara allmän inkompetens är detta utan tvekan en rolig bok. Jag avslutar med en personlig favorit, av Alfred Austin, engelsk hovpoet, vid ett besök i Florens:

In that same palace, the Uffizi, I
Remember to have marked a virgin lift
Upon a silver salver up on high
The offering of her breasts – no trivial gift. ( )