Det här är en bok där grundidén är bra men tyvärr tappar den en del i genomförandet. Vad Seth Grahame-Smith gjort är att ta Jane Austens orginaltext och ändra den så att boken fortfarande handlar om kärleksbekymmer på den Engelska landsbygden men nu mot bakgrund av en zombieinvasion. Idén är som sagt bra men tyvärr märks skarvarna mellan originaltexten och den nyskrivna ofta alltför mycket. Intrycket dras också ner av de ganska taffliga illustrationerna som finns i boken. Däremot gillar jag de mer subtila ändringarna som visar hur samhället förändrats p.g.a. hotet från zombies. Österländska kampsporter är populära och det har även fört med sig ett allmänt intresse för östern så t.ex maten har påverkats och herrgårdarna anläggs med feng shui.
Att boken har en serie fördjupningsfrågor i slutet är också ett plus så i slutändan ger jag den en stark trea. ( )

långtråkig som orginalet, för lite blod och zombier för att göra en bra Zombibok, för mycket av det samma för att göra en bra klasiskroman. lyckades inte läsa ut den tråts ihärdiga försök ( )

England, tidigt 1800-tal. Det har nu gått en mansålder sedan zombieattackerna började, och folk har börjat vänja sig en smula; överklassen skickar sina avkommor till Kina (om man har pengar) eller Japan (om man har mer pengar) för att tränas upp i kampsport. Så har också Mr. Bennet, och hans fem döttrar har visat sig vara utmärkta zombieslaktare, speciellt de två äldsta, Jane och Elizabeth. Fast nu verkar det som om i alla fall Jane riskerar att gifta sig och därmed inte längre kunna försvara området kring Longbourn. Fast det är klart, med den okuvliga Elizabeth kvar finns det ju ingen anledning att oroa sig, och att hon skulle gifta sig verkar tämligen otroligt.

Förvirrad? Tycks namnen bekanta? Det kan bero på att Pride and Prejudice and Zombies av Seth Grahame-Smith, som namnet så tydligt annonserar, är en omarbetning av Jane Austens Pride and Prejudice så att kärlekshistorierna numera utspelas mot en bakgrund av horder med odöda plågandes England. Förutom att hantera herrar Bingley, Darcy, Wickham och allt vad de nu kan heta måste således flickorna Bennet också ta hand om dessa vandrande lik, som endast tycks vara ute efter en sak: att få sätta eventuella kvarvarande tänder i mjuka, saftiga hjärnor.

Den komik som uppstår när Austens kärleksroman blandas upp med stora mängder vandöda samt ultravåld (här skall man inte krossa hjärtan; det är mycket bättre om de är intakta och kan forsätta pumpa när man dricker blodet ur dem)verkar Grahame-Smith (omslaget hävdar för övrigt att Austen är huvudförfattare, något jag inte kan skriva under på) dock märkligt nog tycka vara långt ifrån nog, varför boken även är fylld med diverse kroppsliga utsöndringar, explicit beundrande av välbyggda exemplar av motsatta könet samt lika explicit kritik av mindre välbyggda exemplar av endera könet. Det må vara roligt att en gång få höra Mr. Collins beskrivd som det tjocka, pompösa ryggradslösa kretin han nu är, men att se det göras gång på gång förtar nöjet högst avsevärt, vilket inte i lika hög grad är fallet när de dumheter Austen kritiserade blir än mer kontrasterade när de mer vettiga gestalterna mer bryr sig om överlevnad. På det hela taget hade nog resultatet blivit mer lyckat om författaren nöjt sig med att infoga de hjärnhungrande monstren, utan att försöka göra sig lustig också över 1800-talsmaneren genom att också ympa på en humor de flesta lämnar kvar på dagis.

Pride and Prejudice and Zombies har en fantastisk idé som texten ibland lyckas göra rättvisa, men ibland blir det bara puerilt. Det finns ingen direkt anledning att avråda från läsning, men heller ingen att tvinga sig igenom det hela. ( )