Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Något ruvar bland Vermonts obebodda berg och hemsöker de täta skogarna - något som befinner sig långt utanför radien för vår allmänna kunskap och tro. De som återvänt efter att ha vågat sig in i skogarna och uppför otillgängliga sluttningar, in i djupa raviner eller halvt bortglömda dalar, har skymtat ohyggliga gestalter och hört upprörande röster bland kullarna. "Stålsätt er när ni läser detta, för det kommer att chockera er. Vad jag säger är emellertid sanningen och inget annat. Sant är detta - jag har sett och rört vid en av varelserna, eller en del av en av varelserna. Gode Gud, min vän, detta är ohyggligt. Den var självfallet död. En av hundarna hade fått tag på den, och jag hittade den i närheten av kenneln i morse. Jag försökte bevara den i vedboden för att övertyga folk om alltsammans, men den upplöstes helt och hållet på några timmar." Vad är det för varelser som nattetid rör sig kring Henry Akeleys ensligt belägna gård? Så fort månen är dimhöljd eller frånvarande skäller hans hundar ohyggligt. Om morgnarna ser han färska, besynnerliga kloavtryck och på nätterna finner han sig under belägring. "Viskningar i mörkret" (1930) är en av Lovecrafts mest omtyckta och inflytelserika skräckberättelser. Här presenteras den i oavkortat skick med ett efterord av Martin Andersson. Utgåvan innehåller dessutom essän "Vermont - ett första intryck" (1927).… (mer)
"Viskningar" var aldrig min favoritberättelse ur Lovecrafts produktion. Jag minns att jag tyckte den var mekanisk och stel i jämförelse med hans andra verk (ja, även "vansinnets berg").
När jag läst denna översättning måste jag dock erkänna att den skrämde mig en hel del: Miljöerna, den isolation som beskrivs och den hjälplöshet som beskrivs fick mig den här gången att rysa ordentligt. Om det är den nya översättningen som har förändrat saken eller om det är min grundattityd som har förändrats vet jag inte, men jag kommer framöver att se på texten med ny respekt.
Att översätta Lovecraft är verkligen ingen lätt uppgift, men Isfelt klarar det till största delen galant, och om någon enstaka pekoral skymtar fram så beror det troligen på att även originalmaterialet balanserar nära sådan ibland. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Bear in mind closely that I did not see any actual visual horror at the end.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Two or three fanatical extremists went so far as to hint at possible meanings in the ancient Indian tales which gave the hidden beings a nonterrestrial origin; citing the extravagant books of Charles Fort with their claims that voyagers from other worlds and outer space have often visited the earth. Most of my foes, however, were merely romanticists who insisted on trying to transfer to real life the fantastic lore of lurking "little people" made popular by the magnificent horror-fiction of Arthur Machen.
I knew I was entering an altogether older-fashioned and more primitive New England than the mechanised, urbanised coastal and southern areas where all my life had been spent; an unspoiled, ancestral New England without the foreigners and factory-smoke, bill-boards and concrete roads, of the sections which modernity has touched. There would be odd survivals of that continuous native life whose deep roots make it the one authentic outgrowth of the landscape - the continuous native life which keeps alive strange ancient memories, and fertilises the soil for shadowy, marvellous, and seldom-mentioned beliefs.
Never was a sane man more dangerously close to the arcana of basic entity -- never was an organic brain nearer to utter annihilation in the chaos that transcends form and force and symmetry.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
For the things in the chair, perfect to the last, subtle detail of microscopic resemblance - or identity - were the face and hands of Henry Wentworth Akeley.
Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.
Wikipedia på engelska
Ingen/inga
▾Bokbeskrivningar
Något ruvar bland Vermonts obebodda berg och hemsöker de täta skogarna - något som befinner sig långt utanför radien för vår allmänna kunskap och tro. De som återvänt efter att ha vågat sig in i skogarna och uppför otillgängliga sluttningar, in i djupa raviner eller halvt bortglömda dalar, har skymtat ohyggliga gestalter och hört upprörande röster bland kullarna. "Stålsätt er när ni läser detta, för det kommer att chockera er. Vad jag säger är emellertid sanningen och inget annat. Sant är detta - jag har sett och rört vid en av varelserna, eller en del av en av varelserna. Gode Gud, min vän, detta är ohyggligt. Den var självfallet död. En av hundarna hade fått tag på den, och jag hittade den i närheten av kenneln i morse. Jag försökte bevara den i vedboden för att övertyga folk om alltsammans, men den upplöstes helt och hållet på några timmar." Vad är det för varelser som nattetid rör sig kring Henry Akeleys ensligt belägna gård? Så fort månen är dimhöljd eller frånvarande skäller hans hundar ohyggligt. Om morgnarna ser han färska, besynnerliga kloavtryck och på nätterna finner han sig under belägring. "Viskningar i mörkret" (1930) är en av Lovecrafts mest omtyckta och inflytelserika skräckberättelser. Här presenteras den i oavkortat skick med ett efterord av Martin Andersson. Utgåvan innehåller dessutom essän "Vermont - ett första intryck" (1927).
Google Books — Laddar...
(3.97)
6
När jag läst denna översättning måste jag dock erkänna att den skrämde mig en hel del: Miljöerna, den isolation som beskrivs och den hjälplöshet som beskrivs fick mig den här gången att rysa ordentligt. Om det är den nya översättningen som har förändrat saken eller om det är min grundattityd som har förändrats vet jag inte, men jag kommer framöver att se på texten med ny respekt.
Att översätta Lovecraft är verkligen ingen lätt uppgift, men Isfelt klarar det till största delen galant, och om någon enstaka pekoral skymtar fram så beror det troligen på att även originalmaterialet balanserar nära sådan ibland. (