Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Strong of will and slender of ankle, twenty-year-old orphan Flora Poste is blessed with every virtue save that of being able to earn her own living. Casting around for suitable relatives with whom she can make her home, Flora alights on the mysterious Starkadders and, ignoring the horrified shrieks of her friends, heads down to darkest Sussex.
There she is confronted by an exceptionally odd cast of characters: grief-stricken Judith, fervently religious Amos, the lusty. smouldering Seth, wild and mysterious Elfine and, of course, the invisible tyrant Great Aunt Ada Doom who saw something nasty in the woodshed. Many would be overcome by the simmering passions of the Starkadder family, but not Flora. All they need is a little organising.
Stella Gibbons' deliciously witty parody has been delighting readers since 1932 and retains its original sunny charm in this BBC Radio 4 full-cast dramatisation.
Bjace: While it's not in the same genre, the books are similiar. Both Sophy and Flora Post are Miss Fix-its, whose practical, problem-solving approach to life is a contrast to the silliness of their relatives. Also, both are delightful reads in different ways.
thorold: The Rainbow is a great novel that's well worth reading for its own sake, but it's also the supreme example of the over-portentous way of writing about the countryside that makes the parody in Cold Comfort Farm so hilarious.
Den främsta lärdomen jag drog av Cold Comfort Farm är att jag borde läst betydligt mer koncentrerat; humorn verkar fungera allra bäst i stora doser, så att man hinner vänja sig av lite med att historien i övrigt är ganska outvecklad och att huvudpersonen faktiskt är rätt irriterande. Om man bara kommer förbi detta är det hela dock fantastiskt roligt.
Det är till stora delar parodi, främst på mellankrigstida romaner om livet på långsamt sönderfallande bondgårdar där folk talar dialekt och är allmänt efterblivna: på gården Cold Comfort bor familjen Starkadder (nästan ingen person i boken har ett namn man skulle vilja ge sina barn i arv), bestående bland annat av en påstått galen gammalfarmor som skall ha sett något otäckt i vedboden, en väckelsepredikant med smak för eld och svavel, en häradsbetäckare, ett naturbarn, en gammal man med speciell koppling till gårdens djur. Med fler. Dit kommer Flora Poste, ung, föräldralös, på jakt efter folk vars liv hon kan ta tag i (svårartat Emma-komplex), och då är Cold Comfort naturligtvis rena guldgruvan. En efter en lyckas hon finna personerna en plats i livet som kan passa dem, så att de kan gå från karikatyrer till i alla fall aningen mer mångsidiga personer.
Förutom den redan nämnda parodin finns även ett par mindre nummer, som den fantastiske herr Mybug, modern författare som är på landet för att hitta material till sin nästa bok: han ämnar bevisa att det var Branwell Brontë som skrev de böcker som getts ut under hans systrars namn, i syfte att skaffa brännvin till dessa. Eller parodierna på blomsterprosa: här har de efter Baedekers reseguider markerats med asterisker allt efter exakt hur blommiga de är, vilket i förordet antyds vara så att inte krikerkåren skall missa dem.
Som sagt är det en bok man kanske måste arbeta med litet innan humorn riktigt framstår; ibland döljs den också bakom Flora Postes tro att hon alltid vet bäst (hon gör det egentligen också till sist, men man önskar att hon någon gång faktiskt skulle missta sig), men när den väl framstår är den ren och oförfalskad. Vilka otäckheter som än må lura i vedbodar så bjuder resten av gården på mycket nöje. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Let other pens dwell on guilt and misery -- Mansfield Park.
NOTE The action of the story takes place in the near future.
Dedikation
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
To Allan and Ina
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
The education bestowed upon Flora Poste by her parents had been expensive, athletic and prolonged; and when they died within a few weeks of one another during the annual epidemic of influenza or Spanish Plague which occured in her twentieth year, she was discovered to possess every art and grace save that of earning her own living.
To Anthony Pookworthy, Esq., A.B.S., L.L.R. My dear Tony, It is with something more than the natural deference of a tyro at the loveliest, most arduous and perverse of the arts in the presence of a master-craftsman that I lay this book before you. (From the Foreword)
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
"I saw something nasty in the woodshed!"
She loved them all dearly, but this evening she just did not want to see them any more.
There have always been Starkadders at Cold Comfort.
"Straw or chaff, leaf or fruit, we mun all come to 't."
"Curses, like rookses, comes home to rest in bosomes and barnses."
It was curious that persons who lived what the novelists call a rich emotional life always seemed to be a bit slow on the uptake.
The trout-sperm in the muddy hollow under Nettle Flitch Weir were agitated, and well they might be. The long screams of the hunting owls tore across the night, scarlet lines on black. In the pauses, every ten minutes, they mated. It seemed chaotic, but it was more methodically arranged that you might think.
Judith's breath came in long shudders. She thrust her arms deeper into her shawl. The porridge gave an ominous, leering heave; it might almost have been endowed with life, so uncannily did its movements keep pace with the human passions that throbbed above it.
A thin wind snivelled among the rotting stacks of Cold Comfort, spreading itself in a sheet of flowing sound across the mossed tiles. Darkness whine with the soundless urge of growth in the hedges, but that did not help any.
"Nature is all very well in her place, but she must not be allowed to make things untidy."
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Hänvisningar till detta verk hos externa resurser.
Wikipedia på engelska
Ingen/inga
▾Bokbeskrivningar
Drama.
Fiction.
HTML:
Strong of will and slender of ankle, twenty-year-old orphan Flora Poste is blessed with every virtue save that of being able to earn her own living. Casting around for suitable relatives with whom she can make her home, Flora alights on the mysterious Starkadders and, ignoring the horrified shrieks of her friends, heads down to darkest Sussex.
There she is confronted by an exceptionally odd cast of characters: grief-stricken Judith, fervently religious Amos, the lusty. smouldering Seth, wild and mysterious Elfine and, of course, the invisible tyrant Great Aunt Ada Doom who saw something nasty in the woodshed. Many would be overcome by the simmering passions of the Starkadder family, but not Flora. All they need is a little organising.
Stella Gibbons' deliciously witty parody has been delighting readers since 1932 and retains its original sunny charm in this BBC Radio 4 full-cast dramatisation.
Det är till stora delar parodi, främst på mellankrigstida romaner om livet på långsamt sönderfallande bondgårdar där folk talar dialekt och är allmänt efterblivna: på gården Cold Comfort bor familjen Starkadder (nästan ingen person i boken har ett namn man skulle vilja ge sina barn i arv), bestående bland annat av en påstått galen gammalfarmor som skall ha sett något otäckt i vedboden, en väckelsepredikant med smak för eld och svavel, en häradsbetäckare, ett naturbarn, en gammal man med speciell koppling till gårdens djur. Med fler. Dit kommer Flora Poste, ung, föräldralös, på jakt efter folk vars liv hon kan ta tag i (svårartat Emma-komplex), och då är Cold Comfort naturligtvis rena guldgruvan. En efter en lyckas hon finna personerna en plats i livet som kan passa dem, så att de kan gå från karikatyrer till i alla fall aningen mer mångsidiga personer.
Förutom den redan nämnda parodin finns även ett par mindre nummer, som den fantastiske herr Mybug, modern författare som är på landet för att hitta material till sin nästa bok: han ämnar bevisa att det var Branwell Brontë som skrev de böcker som getts ut under hans systrars namn, i syfte att skaffa brännvin till dessa. Eller parodierna på blomsterprosa: här har de efter Baedekers reseguider markerats med asterisker allt efter exakt hur blommiga de är, vilket i förordet antyds vara så att inte krikerkåren skall missa dem.
Som sagt är det en bok man kanske måste arbeta med litet innan humorn riktigt framstår; ibland döljs den också bakom Flora Postes tro att hon alltid vet bäst (hon gör det egentligen också till sist, men man önskar att hon någon gång faktiskt skulle missta sig), men när den väl framstår är den ren och oförfalskad. Vilka otäckheter som än må lura i vedbodar så bjuder resten av gården på mycket nöje. (