Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Handlingen utspelar sig i slutet av andra världskriget, under de allierades bombningar av Dresden. Billy Pilgrim som varit amerikansk krigsfånge, återvänder hem men blir kidnappad av utomjordingar. På planeten Tralfamadore lär han sig dödens och tidens hemligheter.
andomck: Both books, besides having science fiction/magical realism elements, discuss bloody episodes of WWII from the point of view of everyday people.
Anonym användare: Elliot Rosewater, the main character of God Bless You, Mr Rosewater, appears in Slaughterhouse-Five. Also, they both feature books from fictional author Kilgore Trout.
Var börja? Var börja med en bok som dels är en skildring av andra världskriget, i synnerhet en amerikansk krigsfånge, dels en skildring av samme fånges liv före och efter kriget, dels möjligen är en roman om tidsresor och kidnappningar av utomjordingar, men som lika gärna kan vare samme persons hjärnskadeinducerade galenskaper? Boken i fråga är Kurt Vonneguts Slaughterhouse 5, och som sagt är den närmast omöjlig att sortera in i något fack för att hjälpa till vid bedömning.
Huvudperson är Billy Pilgrim, som hamnar i tysk fångenskap i krigets slutskede och placeras i Dresden någon månad innan staden flygbombas. Han överlever, men de flesta i staden gör det inte (så går det). Han kommer hem, utbildar sig till optiker, gifter sig rikt, hamnar i en flygolycka där svärfar dör (så går det). Hans fru dör av kolmonoxidförgiftning när hon kämpar för att ta sig till hans sida (så går det). Sedan beslutar han sig för att berätta om hur han kidnappats av utomjordingar som fört honom till sin planet och satt honom på zoo tillsammans med en ung fotomodell, som han får barn med, och som lärt honom att de tidsskutt han upplevt är fullt normala; det är bara vår begränsade uppfattningsförmåga som gör att vi inte kan välja vilken tidpunkt vi vill se.
Det hela är naturligtvis vansinnigt. Och satiriskt. Och mot krig. Och svårt att riktigt se poängen med. Man kan välja att se det som science fiction, men det ligger närmare till hands att se det som en parodi, med de underliga utomjordingarna och den klichéartade kidnappningen. Som antikrigsroman är det främsta argumentet att många människor dog utan skuld i Dresdenbombningarna och att atombomben främst är ett symptom, inte en separat sjukdom, samt att soldater inte har någon sammanhållning alls: allt möjligen sant, men kanske inte helt övertygande.
Jag väntade mig mycket av "Slakthus 5", kanske för mycket. Vad jag fick var inte alls vad jag hade förväntat: en humoristisk historia i flera plan, med hoppande kronologier. Men... vad ger oss Vonnegut? En komedi om krigets fasor? En beskrivning av civilbefolkningens sårbarhet under krigsräderna? En sci-fi om en stor livsfråga (där svret blir: "Det spelar ingen roll om du lever eller är död")? För mig känns det som författaren inte riktigt beskriver hur illa det var, faktiskt. Och jag irritrerar mig på att det ska vara så förbannat klämkäckt, allt, fast det inte alls är det. Är det ett grepp han ansett nödvändigt att ta till för att få ovana läsare att läsa vidare? Men kanske, om man sätter in "Slakthus 5" i tiden - 1968: bara drygt 20 år efter andra världskrigets slut, mitt under brinnande vietnamkrig - kanske blir det då ändå en tydlig anti-krigsroman. Det känns trots allt som om Vonnegut bara skrapar på ytan till vad han verkligen upplevt, starkare (tydligare) skildringar finns (och fanns - "På västfronten intet nytt"). ( )
Boskapen de råmar / och barnet, det väcks / men lille Herren Jesus / till gråt ej förskräcks.
Dedikation
Till Mary O'Hare och Gerhard Müller
Inledande ord
Allt detta har hänt, mer eller mindre.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
Like so many Americans, she was trying to construct a life that made sense from things she found in gift shops.
There was a a soft drink bottle on the windowsill. Its label boasted that it contained no nourishment whatsoever.
I have told my sons that they are not under any circumstances to take part in massacres, and that the news of massacres of enemies is not to fill them with satisfaction or glee.
You know — we've had to imagine the war here, and we have imagined that it was being fought by aging men like ourselves. We had forgotten that wars were fought by babies. When I saw those freshly shaved faces, it was a shock. "'My God, my God — ' I said to myself, 'It's the Children's Crusade.'"
All time is all time. It does not change. It does not lend itself to warnings or explanations. It simply is. Take it moment by moment, and you will find that we are all, as I've said before, bugs in amber.
'We don't ever have to talk about it,' said Billy. 'I just want you to know: I was there.'
How nice--to feel nothing, and still get full credit for being alive.
The nicest veterans in Schenectady, I thought, the kindest and funniest ones, the ones who hated war the most, were the ones who'd really fought.
Billy covered his head with his blanket again. He always covered his head when his mother came to see him in the mental ward - always got much sicker until she went away. It wasn't that she was ugly, or had bad breath or a bad personality. She was a perfectly nice, standard-issue, brown-haired, white woman with a high-school education. She upset Billy simply by being his mother. She made him feel embarrassed and ungrateful and weak because she had gone to so much trouble to give him life, and to keep that life going, and Billy didn't really like life at all.
There are almost no characters in this story, and almost no dramatic confrontations, because most of the people in it are so sick and so much the listless playthings of enormous forces. One of the main effects of war, after all, is that people are discouraged from being characters.
There isn't any particular relationship between all the messages, except that the author has chosen them carefully, so that, when seen all at once, they produce an image of life that is beautiful and surprising and deep. There is no beginning, no middle, no end, no suspense, no moral, no causes, no effects. What we love in our books are the depths of the many marvelous moments seen all at once time.
The master of ceremonies asked people to say what they thought the function of the novel might be in modern society, and one critic said, "To provide touches of color in rooms with all-white walls." Another one said, "To describe blow-jobs artistically."
Trout, incidentally, had written a book about a money tree. It had twenty-dollar bills for leaves. Its flowers were government bonds. Its fruit was diamonds. It attracted human beings who killed each other around the roots and made very good fertilizer. So it goes.
There was a big number over the door of the building. The number was five. Before the Americans could go inside, their only English-speaking guard told them to memorize their simple address, in case they got lost in the big city. Their address was this: 'Schlachthof-funf'. Schlachthof meant Slaughterhouse. Funf was good old five.
The most important thing i learned on Tralfamadore that when a person dies he [sic] only appears to die. He is still very much alive in the past, so it is very silly of [eople to cry at his funeral.
The gun made a ripping sound like the opening of the zipper on the fly of God Almighty
Handlingen utspelar sig i slutet av andra världskriget, under de allierades bombningar av Dresden. Billy Pilgrim som varit amerikansk krigsfånge, återvänder hem men blir kidnappad av utomjordingar. På planeten Tralfamadore lär han sig dödens och tidens hemligheter.
)
Google Books — Laddar...
(4.11)
1001 Group Read-December, 2012: Slaughterhouse Five
12
Huvudperson är Billy Pilgrim, som hamnar i tysk fångenskap i krigets slutskede och placeras i Dresden någon månad innan staden flygbombas. Han överlever, men de flesta i staden gör det inte (så går det). Han kommer hem, utbildar sig till optiker, gifter sig rikt, hamnar i en flygolycka där svärfar dör (så går det). Hans fru dör av kolmonoxidförgiftning när hon kämpar för att ta sig till hans sida (så går det). Sedan beslutar han sig för att berätta om hur han kidnappats av utomjordingar som fört honom till sin planet och satt honom på zoo tillsammans med en ung fotomodell, som han får barn med, och som lärt honom att de tidsskutt han upplevt är fullt normala; det är bara vår begränsade uppfattningsförmåga som gör att vi inte kan välja vilken tidpunkt vi vill se.
Det hela är naturligtvis vansinnigt. Och satiriskt. Och mot krig. Och svårt att riktigt se poängen med. Man kan välja att se det som science fiction, men det ligger närmare till hands att se det som en parodi, med de underliga utomjordingarna och den klichéartade kidnappningen. Som antikrigsroman är det främsta argumentet att många människor dog utan skuld i Dresdenbombningarna och att atombomben främst är ett symptom, inte en separat sjukdom, samt att soldater inte har någon sammanhållning alls: allt möjligen sant, men kanske inte helt övertygande.
Nåväl läsvärt är det, i all sin konstighet. (