Ja. Man får säga att den känns annorlunda. Och det är verkligen något han vill säga, Trumbo. Men han säger det tuuuusen gånger! Det blir så övertydligt att man nästan glömmer att det faktiskt inte är så dumt att ta död på alla krigsromantiska myter.
Språket är befriande. Ibland rinner orden över sidorna, och tempot blir högt. Ibland går det lite långsammare. Det gör texten intressantare... Och det behövs, annars finns det risk att läsaren tröttnat sedan han/hon fått klart för sig vem Johnny är och vad han vill. ( )