Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
In 49 B.C., the seven hundred fifth year since the founding of Rome, Julius Caesar crossed a small border river called the Rubicon and plunged Rome into cataclysmic civil war. Tom Holland' s enthralling account tells the story of Caesar' s generation, witness to the twilight of the Republic and its bloody transformation into an empire. From Cicero, Spartacus, and Brutus, to Cleopatra, Virgil, and Augustus, here are some of the most legendary figures in history brought thrillingly to life. Combining verve and freshness with scrupulous scholarship, "Rubicon "is not only an engrossing history of this pivotal era but a uniquely resonant portrait of a great civilization in all its extremes of self-sacrifice and rivalry, decadence and catastrophe, intrigue, war, and world-shaking ambition.… (mer)
YossarianXeno: Rubicon and Imperium are both exceptionally well-written and researched accounts, one non-fiction and the other fiction, of the politics of Rome covering much of the same period.
statmonkey: Rubicon gives the other side of the story, telling how the Republic that Mithradates fought came to be. The Poison King details how Romes biggest rival came to be a threat and what was really going on in Pontus before and after Sulla. The books complement each other very well.… (mer)
Thruston: Syme's dense Tacitean style is a world away from Holland's light narrative sweep, but he conveys the same sense of excitement and tension, albeit with the confines of a much more scholarly approach.
Vid läsningen av Rubicon framgår snart att det finns en underliggande värdeskala mot vilket allt döms. Den antyds lite diskret i undertiteln – Den romerska republikens uppgång och fall –, men bör ändå has i åtanke. Holland står nämligen beundrande inför den romerska republiken såsom statsordning, och alla de aktörer som passerar revy under senrepubliken bedöms efter i vilken mån de höll dennas traditioner vid liv eller hjälpte till att avskaffa dem.
Man bör förvisso komma ihåg att om man använder den moderna demokratin som fixeringspunkt för vad som är mest eftersträvansvärt så får väl republiken med dess märkliga sammelsurium av diverse statsprinciper – inte direkt någon demokrati, inte heller en oligarki, definitivt inte någon monarki – sägas i stort sett vara bättre än principatet. Det fanns i alla fall möjligheter för även tämligen obemärkta män att ta sig fram, och även om vissa gamla familjer hade starka ställningar betraktades dessa inte som helt orubbliga. Det var möjligt att ha avvikande åsikter utan att riskera liv och hälsa.
Men ändå: även om man beskriver republikens försvagning och fall (det där med uppgången skaffas snabbt undan), från Marius till Octavianus, så krävs det att man är en god skribent och inte drar den alltför långt om man skall lägga moraliska aspekter på det hela. Holland är tack och lov en god skribent: det är inte så att prosan får en att rysa, och ibland verkar översättarna slumrat, men det är inget man sitter och plågar sig igenom.
Skall man anmärka på något är väl det att man efter ett tag tappar bort sig bland alla dessa romare som alla försöker dra staten åt just sitt håll, eller i alla fall inte åt sin ärkefiendes, eller allraminst åt något håll som inte förvärrar läget. Så länge det handlar om mer välbekanta figurer (Caesar, Cicero, Pompejus) går det väl an, men när även mer obskyra personager ges mer tid i rampljuset så blir det till slut förvirrande. Man kunde även önska att han någon gång mer redogjort för alternativa versioner av händelseförlopp, istället för att välja det han själv ansåg troligast,
I vilket fall: även om bara halva undertiteln egentligen är berättigad (den kommer från det svenska förlaget, så det är inte Holland själv som velat jämföra sig med Gibbon) så är det en bra och grundlig genomgång av hur republiken till slut blev för stor, för rik och för ostyrig för att kunna överleva. ( )
As with most academics reviewing a "popular" book, I approached Rubicon with a certain amount of trepidation. The rather hammy sub-title seemed to suggest the worst. However what is inside the covers is a different matter altogether. This is a well-researched, well-written overview of the Roman republic. It should serve as a model of exactly how a popular history of the classical world should be written.
In 49 B.C., the seven hundred fifth year since the founding of Rome, Julius Caesar crossed a small border river called the Rubicon and plunged Rome into cataclysmic civil war. Tom Holland' s enthralling account tells the story of Caesar' s generation, witness to the twilight of the Republic and its bloody transformation into an empire. From Cicero, Spartacus, and Brutus, to Cleopatra, Virgil, and Augustus, here are some of the most legendary figures in history brought thrillingly to life. Combining verve and freshness with scrupulous scholarship, "Rubicon "is not only an engrossing history of this pivotal era but a uniquely resonant portrait of a great civilization in all its extremes of self-sacrifice and rivalry, decadence and catastrophe, intrigue, war, and world-shaking ambition.
Google Books — Laddar...
(4.03)
Rubicon by Tom Holland
6
Man bör förvisso komma ihåg att om man använder den moderna demokratin som fixeringspunkt för vad som är mest eftersträvansvärt så får väl republiken med dess märkliga sammelsurium av diverse statsprinciper – inte direkt någon demokrati, inte heller en oligarki, definitivt inte någon monarki – sägas i stort sett vara bättre än principatet. Det fanns i alla fall möjligheter för även tämligen obemärkta män att ta sig fram, och även om vissa gamla familjer hade starka ställningar betraktades dessa inte som helt orubbliga. Det var möjligt att ha avvikande åsikter utan att riskera liv och hälsa.
Men ändå: även om man beskriver republikens försvagning och fall (det där med uppgången skaffas snabbt undan), från Marius till Octavianus, så krävs det att man är en god skribent och inte drar den alltför långt om man skall lägga moraliska aspekter på det hela. Holland är tack och lov en god skribent: det är inte så att prosan får en att rysa, och ibland verkar översättarna slumrat, men det är inget man sitter och plågar sig igenom.
Skall man anmärka på något är väl det att man efter ett tag tappar bort sig bland alla dessa romare som alla försöker dra staten åt just sitt håll, eller i alla fall inte åt sin ärkefiendes, eller allraminst åt något håll som inte förvärrar läget. Så länge det handlar om mer välbekanta figurer (Caesar, Cicero, Pompejus) går det väl an, men när även mer obskyra personager ges mer tid i rampljuset så blir det till slut förvirrande. Man kunde även önska att han någon gång mer redogjort för alternativa versioner av händelseförlopp, istället för att välja det han själv ansåg troligast,
I vilket fall: även om bara halva undertiteln egentligen är berättigad (den kommer från det svenska förlaget, så det är inte Holland själv som velat jämföra sig med Gibbon) så är det en bra och grundlig genomgång av hur republiken till slut blev för stor, för rik och för ostyrig för att kunna överleva. (