

Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Laddar... Androidens drömmar (1968)av Philip K. Dick
![]()
» 81 till Best Dystopias (12) Favourite Books (116) 20th Century Literature (147) SF Masterworks (6) Books Read in 2016 (218) Best Crime Fiction (53) A Novel Cure (104) SF Masterworks (4) Page Turners (39) Futurism Works (7) Books Read in 2019 (761) Detective Stories (13) Readable Classics (72) Books Read in 2022 (1,061) Best Cyberpunk (11) Books Read in 2018 (1,722) Books Read in 2010 (101) Animals in the Title (20) 1960s (132) Books Read in 2009 (199) Books (2) Overdue Podcast (373) Books Read in 2012 (108) Books Read in 2011 (72) Science Fiction (34) My TBR (36) um actually (28) SF - To Read (7) Unread books (879) Five star books (1,647)
Androidens drömmar, (senare utgiven som "Blade runner" namnet efter filmatiseringen) vars originaltitel är "Do androids dream of electric sheep?" är definitivt en Philip K Dick-roman. Den börjar på en radioaktiv jord där djurlivet förtvinat och "riktiga" husdjur är status att ha. Människan försöker sprida ut sig i solsystemet och har som slavhjälp på konstgjord väg framställda robotmänniskor, androider. Problemet är att dessa androider ibland får egna idéer och tror att de kan få leva som vanliga människor. Huvudpersonen i boken får ta hand om de problemen. Boken slutar i någon slags Dicksk (drog)hallucination som för mig är helt obegriplig. Men se: "Grodan rör på sig!". Ingår iFour Novels of the 1960s : The Man in the High Castle / The Three Stigmata of Palmer Eldritch / Do Androids Dream of Electric Sheep? / Ubik av Philip K. Dick The Philip K. Dick Collection av Philip K. Dick (indirekt) Counterfeit Unrealities (contains Ubik, A Scanner Darkly, Do Androids Dream of Electric Sheep [aka Blade Runner], The Three Stigmata of Palmer Eldritch) av Philip K. Dick Five Great Novels: "Do Androids Dream of Electric Sleep", "Martian Time Slip", "Ubik", "The Three Stigmata of Palmer Eldritch", "A Scanner Darkly" (GollanczF.) av Philip K. Dick Återberättas iHar en prequel som inte ingår i serienHar bearbetningenÄr avkortad iInspireradeHar som instuderingsbokPriserPrestigefyllda urvalUppmärksammade listor
Blade Runner räknas som ett av science fiction-litteraturens största mästerverk. Rick Deckards jobb är att spåra och avrätta (eller med en förskönande omskrivning: dra in) förrymda mänskliga robotar, androider. Androiderna är ytterligt intrikata imitationer av människor, så människolika att de har livsvilja, självkänsla, självbevarelsedrift. En del androider vet över huvud taget inte om att de är något annat än riktiga människor, eftersom de har (falska, inplanterade) minnen av en barndom, en uppväxt, ett komplett liv. Översättning Roland Adlerberth. Efterord Johan Frick. [Elib] Inga biblioteksbeskrivningar kunde hittas. |
Pågående diskussionerIngen/ingaPopulära omslag
![]() GenrerMelvil Decimal System (DDC)813.54Literature English (North America) American fiction 20th Century 1945-1999Klassifikation enligt LCBetygMedelbetyg:![]()
Är det här du? |
Dicks framtid är dock betydligt mindre neon-dränkt och regnig. Världen är nästan täckt av nukleärt damm, djur är sällsynta och dyra statussymboler (vissa, som Deckard, kan bara hålla sig med fejkvarianter). De flesta har flytt till kolonier på Mars. Deckard är normalt andre prisjägare vid polisen, men den förste har skadats svårt av den senaste gruppen, så nu får han chansen.
Som ofta med science fiction är vad som inte förutsägs intressant: Dicks framtid är ett femtital plus radioaktivitet, rymdraketer och flygande bilar: kvinnor är hemmafruar eller sekreterare, allt görs på papper, USA och Sovjet dominerar världen. Datorer verkar enbart användas för androidhjärnor, miniatyrisering verkar inte skett. Ur den synvinkeln var det Blade Runner gjorde mest ett lager snygg fernissa.
Det som kunde blivit verkligt spännande är dock idén om vad som är äkta: androider är nästan mänskliga, men saknar empati. Allt annat finns där nästan, men inte empatin. Därmed inte heller förmåga att agera utifrån annat än självintresse. Känslor kan induceras i människor via apparater. Djur kan vara äkta eller lika bra fejk. En religiös kult visar sig möjligen vara fusk, men ger ändå användbar vägledning. Då är frågan: är det så att boken inte når riktigt ända fram, inte vågar helt lösa upp gränsen mellan android och människa, eller är det den försöker säga att oavsett hur mycket vi fuskar med allt annat så måste empati vara äkta om andra känslor skall ha ett värde? (