Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
"En fascinerande bok", betyg 4 - Yukiko Duke i Gomorron Sverige"Djupt förbryllad har jag läst en intressant bok, som ställer frågor om min egen dödlighet." - PO Enqvist i Expressen"En av de märkvärdigaste böcker jag läst... en enastående historia" - Ingalill Mosander i Aftonbladet"En märkvärdig bok, omöjlig att lägga ifrån sig." - Oline Stig i Sydsvenskan "En av de mest utsökta och rörande faktaböcker jag läst." - New York TimesI januari 1951 diagnosticerades Henrietta Lacks med cancer. Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov. Den odödliga Henrietta Lacks är en storartad berättelse om vetenskapens fantastiska förmåga att skapa ett bra liv för oss alla. Men också en tragisk historia om krocken mellan medicin, etik och ras. Och inte minst en djupt skakande berättelse om en dotter som förtärdes av frågor om sin mor som hon aldrig fick lära känna. [Elib]… (mer)
bunnygirl: personal history and stories linked with the larger African American history. if you were wondering about Skloot's reference to the Lacks family being part of the Great Migration, this book explains exactly what it is and tells the stories of three families in a similar manner.… (mer)
krazy4katz: Reading "The Immortal Life of Henrietta Lacks," I was pained by the impoverished lives of people who still lived on plantations in the 1940s - lack of schooling, lack of health care, lack of any kind of decent housing etc. "A Lesson Before Dying" more directly addresses the life of people still living on plantations in the '40s. Even though I sort of knew this, it was an emotional shock to truly recognize that all the abuse and oppression did not end with the Civil War but was still there 80 years later.… (mer)
krazy4katz: Both of these books capture and humanize the process of medical discovery and the experiences of the patients. Although the authors have somewhat different backgrounds — Rebecca Skloot is a journalist with an undergraduate degree in biology, whereas Rikki Lewis has a PhD in genetics — I think the discussion of the scientific issues and the ethical issues regarding informed consent would appeal to the same readers.… (mer)
LeesyLou: If you have an interest in the social and personal ethics and background of medical care, this adds to your understanding. Minority cultures and personal medical ethics are equally poorly understood by many practitioners.
BookshelfMonstrosity: Cell cultures are being used to study diseases as well as cure them. Learn about the cell cultures called 'HeLa' in The Immortal Life of Henrietta Lacks, and read about cell cultures' utility as a whole in Life Itself.
Limelite: Scientific discussion of medical/ethical, and other considerations regarding patients' rights and the medical profession's responsibilities on the subject, as well as other pertinent procedures.
Det finns bara en anledning till att någon mer än den närmaste familjen idag minns en ung, svart kvinna som 1951 dog på Johns Hopkins-sjukhuset i Baltimore: hon var till synes bara en inte speciellt enastående, gift med en karl som tidigare jobbat på stålverket, men nu drog hem mindre pengar och mer sexuella sjukdomar, mor till fyra barn, varav en på sinnesjukhus, och som ibland smet ut och gick och dansade tillsammans med sin kusin. Men det som dödade henne skulle också ge henne en form av odödlighet: en form av livmoderhalscancer. När forskare tog cellprov för att se om det inte gick att odla en linje mänskliga celler som inte dog efter ett par dagar (att det borde vara möjligt visste man efter experiment med möss), så visade det sig att Henrietta Lacks celler var precis vad man letat efter.
Ingen berättade dock för hennes familj, och det var först flera år senare som de fick reda på att deras mors celler användes i alla möjliga former av experiment: för att bota sjukdomar, för att se hur celler betedde sig i tyngdlöshet, för att se hur de påverkades av strålning. Ingen i familjen hade någon högre utbildning, och ingen förklarade ordentligt för dem vad som skedde, men helt plötsligt omringades de av journalister, och en del forskare som ville ta reda på mer om de celler de använde var dag i sin forskning. Samt en rättshaverist och skojare, som utnyttjade deras misstro mot sjukhuset och lovade att de äntligen skulle få lite av de pengar som den industri som byggts upp på HeLa-cellerna drog in.
Inte konstigt då att de till en början inte ville tala med Rebecca Skloot när hon ville intervjua dem: även om alla tidigare besökare inte talat över huvudet på dem eller annars varit ohjälpsamma, så var intrycken av allt som hänt dels att världen var skyldig dem ersättning – deras mors celler räddade liv, medan de själva knappt kunde betala för grundläggande sjukvård –, dels att trotts allt prat så visste troligen omvärlden mer om deras mor än de själva, och ingen ville hjälpa dem.
Således är Skloots bok uppbyggd kring flera teman: Henrietta Lacks liv, vad som skett med hennes celler efter det och andra liknande fall med etiska avvägningar, vad som hänt med hennes familj efteråt, och Skloots försök att kontakta dem och sedan tillsammans med Henriettas yngsta dotter Deborah ta reda på vad som gick att ta reda på, trots Deborahs misstro.
Det är alltså en bok som, förutom medicinsk forskning, tar upp etiska frågor kring hur man får behandla biologiskt material i forskning, hur man behandlat svarta patienter, misstro, social misär och den sorts gudstro som får en att skruva en smula oroligt på sig. Det är framför allt en väldigt respektfull bok om en kvinna som förtjänat den. ( )
Skloot narrates the science lucidly, tracks the racial politics of medicine thoughtfully and tells the Lacks family’s often painful history with grace. She also confronts the spookiness of the cells themselves, intrepidly crossing into the spiritual plane on which the family has come to understand their mother’s continued presence in the world. Science writing is often just about “the facts.” Skloot’s book, her first, is far deeper, braver and more wonderful.
I put down Rebecca Skloot’s first book, “The Immortal Life of Henrietta Lacks,” more than once. Ten times, probably. Once to poke the fire. Once to silence a pinging BlackBerry. And eight times to chase my wife and assorted visitors around the house, to tell them I was holding one of the most graceful and moving nonfiction books I’ve read in a very long time.
Writing with a novelist's artistry, a biologist's expertise, and the zeal of an investigative reporter, Skloot tells a truly astonishing story of racism and poverty, science and conscience, spirituality and family, all driven by a galvanizing inquiry into the sanctity of the body and the very nature of the life force.
tillagd av sduff222 | ändraBooklist, Donna Seaman(Dec 1, 2009)
Henrietta Lacks died of cervical cancer in a “colored” hospital ward in Baltimore in 1951. She would have gone forever unnoticed by the outside world if not for the dime-sized slice of her tumor sent to a lab for research eight months earlier. ... Skloot, a science writer, has been fascinated with Lacks since she first took a biology class at age 16. As she went on to earn a degree in the subject, she yearned to know more about the woman, anonymous for years, who was responsible for those ubiquitous cells....
Henrietta Lacks wurde 1951 entsprechend der damaligen Standardtherapie mit Radium behandelt. Doch ihr Tumor ließ sich nicht mehr stoppen. Sie war 31 Jahre alt, als sie starb. Sie hinterließ fünf Kinder, der jüngste Sohn war damals ein Jahr alt. Weder Henrietta Lacks noch die Familienangehörigen wussten, dass ihre Zellproben fortan von der Forschung genutzt und für Experimente gebraucht wurden. Die HeLa-Zellen wurden in Labors weltweit benutzt und kamen auch bei der Entwicklung der ersten Polio-Impfung zum Einsatz. Für die Entwicklung von Medikamenten gegen Leukämie, Parkinson und Grippe wurden die Zellen eingesetzt, ebenso wie bei der Erforschung der In-vitro-Fertilisation. Dr. Gey, der die Zellkulturen damals anlegte, verdiente selbst kein Geld damit, doch die Zellen waren „kommerzialisiert“, so die New York Times. Heute ist es auch bei uns üblich, dass durch Firmen, teils auch durch spezielle Firmenneugründungen, zunehmend auch von WissenschaftlerInnen versucht wird, in unseren medizinischen Einrichtungen entwickelte Entdeckungen ganz nebenbei in persönliche Nebeneinkünfte umzuwandeln, indem sie sich ihre Entdeckungen patentieren lassen und nebenbei zu Unternehmern werden. Die HeLa-Zellen werden heute weltweit verkauft und erbringen Millionenprofite. Profitinteressen und Medizin kommen zunehmend in Interessenskonflikte.
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
We must not see any person as an abstraction. Instead, we must see in every person a universe with its own secrets, with its own treasures, with its own sources of anguish, and with some measure of triumph.
----Elie Wiesel from The Nazi Doctors and the Nuremberg Code
Dedikation
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
For my family:
My parents, Betsy and Floyd; their spouses, Terry and Beverly; my brother and sister-in-law, Matt and Renee; and my wonderful nephews, Nick and Justin. They all did without me for far too long because of this book, but never stopped believing in it, or me.
And in loving memory of my grandfather, James Robert Lee (1912-2003), who treasured books more than anyone I've known.
Inledande ord
Det hänger ett foto på min vägg som föreställer en kvinna som jag aldrig har träffat. - On January 29, 1951, David Lacks sat behind the wheel of his old Buick, watching the rain fall.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
...But I always have thought it was strange, if our mother cells done so much for medicine, how come her family can't afford to see no doctors? Don't make no sense. People got rich off my mother without us even knowin about them takin her cells, now we don't get a dime. I used to get so mad about that to where it made me sick and I had to take pills. But I don't got it in me no more to fight. I just want to know who my mother was. ----Deborah Lacks
When I tell people the story of Henrietta Lacks and her cells, the first question is usually Wasn't it illegal for doctors to take Henrietta's cells without her knowledge? Don't doctors have to tell you when they use your cells in research? The answer is no--not in 1951, and not in 2009, when this book went to press.
Avslutande ord
"Jag tror att jag skulle gilla det." - "I think I'd like that."
"En fascinerande bok", betyg 4 - Yukiko Duke i Gomorron Sverige"Djupt förbryllad har jag läst en intressant bok, som ställer frågor om min egen dödlighet." - PO Enqvist i Expressen"En av de märkvärdigaste böcker jag läst... en enastående historia" - Ingalill Mosander i Aftonbladet"En märkvärdig bok, omöjlig att lägga ifrån sig." - Oline Stig i Sydsvenskan "En av de mest utsökta och rörande faktaböcker jag läst." - New York TimesI januari 1951 diagnosticerades Henrietta Lacks med cancer. Nio månader senare avled hon. Men de cellprov som hennes läkare tog lever fortfarande. De har gett upphov till tre Nobelpris, de låg till grund för poliovaccinet, de har varit på månen. Men ingen kände till den fattiga, svarta tobaksodlaren som var alltings upphov. Den odödliga Henrietta Lacks är en storartad berättelse om vetenskapens fantastiska förmåga att skapa ett bra liv för oss alla. Men också en tragisk historia om krocken mellan medicin, etik och ras. Och inte minst en djupt skakande berättelse om en dotter som förtärdes av frågor om sin mor som hon aldrig fick lära känna. [Elib]
Ingen berättade dock för hennes familj, och det var först flera år senare som de fick reda på att deras mors celler användes i alla möjliga former av experiment: för att bota sjukdomar, för att se hur celler betedde sig i tyngdlöshet, för att se hur de påverkades av strålning. Ingen i familjen hade någon högre utbildning, och ingen förklarade ordentligt för dem vad som skedde, men helt plötsligt omringades de av journalister, och en del forskare som ville ta reda på mer om de celler de använde var dag i sin forskning. Samt en rättshaverist och skojare, som utnyttjade deras misstro mot sjukhuset och lovade att de äntligen skulle få lite av de pengar som den industri som byggts upp på HeLa-cellerna drog in.
Inte konstigt då att de till en början inte ville tala med Rebecca Skloot när hon ville intervjua dem: även om alla tidigare besökare inte talat över huvudet på dem eller annars varit ohjälpsamma, så var intrycken av allt som hänt dels att världen var skyldig dem ersättning – deras mors celler räddade liv, medan de själva knappt kunde betala för grundläggande sjukvård –, dels att trotts allt prat så visste troligen omvärlden mer om deras mor än de själva, och ingen ville hjälpa dem.
Således är Skloots bok uppbyggd kring flera teman: Henrietta Lacks liv, vad som skett med hennes celler efter det och andra liknande fall med etiska avvägningar, vad som hänt med hennes familj efteråt, och Skloots försök att kontakta dem och sedan tillsammans med Henriettas yngsta dotter Deborah ta reda på vad som gick att ta reda på, trots Deborahs misstro.
Det är alltså en bok som, förutom medicinsk forskning, tar upp etiska frågor kring hur man får behandla biologiskt material i forskning, hur man behandlat svarta patienter, misstro, social misär och den sorts gudstro som får en att skruva en smula oroligt på sig. Det är framför allt en väldigt respektfull bok om en kvinna som förtjänat den. (