Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
The Ta in Bo Cuailnge, centre-piece of the eighth-century Ulster cycle of heroic tales, is Ireland's greatest epic. It tells the story of a great cattle-raid, the invasion of Ulster by the armies of Medb and Ailill, queen and king of Connacht, and their allies, seeking to carry off the great Brown Bull of Cuailnge. The hero of the tale is Cuchulainn, the Hound of Ulster, who resists the invaders single-handed while Ulster's warriors lie sick. Thomas Kinsella presents a complete and living version of the story. His translation is based on the partial texts in two medieval manuscripts.… (mer)
Ibland märker man sannerligen av att det förlutna var en väldigt märklig plats. De legender som sammanfogats till det iriska eposet Táin bó cúailnge liknar inte det man är van vid från andra åldriga berättelser: det märks att inte någon Homeros eller Lönnroth tagit sig an råmaterialet och utarbetat en sammanhållen saga, även om översättaren Thomas Kinsella i The Táin försökt städa undan inkonsekvenser när material tycks infogats på fel plats samt en del longörer.
Materialet är satt i en god heroisk ålder, med hjältar som åker runt i stridsvagn och utmanar varandra på envig i bästa episka stil. Huvudhandlingen handlar om försöken av övriga Irlands män, enade under kung Ailill och drottning Medb, att stjäla en fantastisk ko från Ulster, vilket bör låta sig göras ganska lätt då ulstermännen ligger utslagna av en förbannelse. Kvar finns endast den unge hjälten Cúchulainn, dotterson till kung Conchobor av Ulster och undantagen förbannelsen. Tjuren ifråga skall Medb ha för att vinna ett gräl med Ailill om vem av dem som är rikast, och hon framstår som den som driver på med tjuvknep för att få undan den svårrubbade Cúchulainn, gärna med dottern Finnabair som lockbete (och ibland också sina egna vänliga lår). Det blir överfall, strider vid vadställen, svek, fosterbröder som tubbas till strid och oväntat svårt för tjuvarna att klara sitt uppdrag.
Det som verkligen får en att ana avståndet är dock inte striderna, det underliga ärebegreppet, underlig stridskonst eller hur svagt handlingen hänger samman, utan att det hela närmast framstår som något en etymolog diktat upp för att hålla intresset uppe för sitt fält: snart sagt varje strid eller händelse gör att någon flod, vik eller kulle, något berg, vadställe eller fält, får ett namn. Detta förstärks av att när historien närmar sig slutet och Cúchulainn kan lösas av: när förbannelsen släpper greppet om ulstermännen, så blir det förvisso en stor strid, men en som snart är avklarad och skildras betydelse mindre inlevelsefullt än några av de tidigare envigen. Underligt, men läsvärt. ( )
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
In memory of the storyteller John Campbell of Mullaghbawm, Co. Armagh, born 1933, died 2006.
Inledande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
One night when the royal bed had been prepared for Ailill and Medb in Crúachan Fort in Connacht, they engaged in pillow talk
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
If the salmon were swimming in the rivers or river-mouths I'd give you one and share another. If a flock of wild birds were to alight on the plain I'd give you one and share another; with a handful of cress or sea-herb and a handful of marshwort; and a drink out of the sand; and myself in your place in the ford of battle, watching while you slept.
Avslutande ord
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
The men of Connacht went back to their own country, and the men of Ulster returned in triumph to Emain Macha.
The Ta in Bo Cuailnge, centre-piece of the eighth-century Ulster cycle of heroic tales, is Ireland's greatest epic. It tells the story of a great cattle-raid, the invasion of Ulster by the armies of Medb and Ailill, queen and king of Connacht, and their allies, seeking to carry off the great Brown Bull of Cuailnge. The hero of the tale is Cuchulainn, the Hound of Ulster, who resists the invaders single-handed while Ulster's warriors lie sick. Thomas Kinsella presents a complete and living version of the story. His translation is based on the partial texts in two medieval manuscripts.
Materialet är satt i en god heroisk ålder, med hjältar som åker runt i stridsvagn och utmanar varandra på envig i bästa episka stil. Huvudhandlingen handlar om försöken av övriga Irlands män, enade under kung Ailill och drottning Medb, att stjäla en fantastisk ko från Ulster, vilket bör låta sig göras ganska lätt då ulstermännen ligger utslagna av en förbannelse. Kvar finns endast den unge hjälten Cúchulainn, dotterson till kung Conchobor av Ulster och undantagen förbannelsen. Tjuren ifråga skall Medb ha för att vinna ett gräl med Ailill om vem av dem som är rikast, och hon framstår som den som driver på med tjuvknep för att få undan den svårrubbade Cúchulainn, gärna med dottern Finnabair som lockbete (och ibland också sina egna vänliga lår). Det blir överfall, strider vid vadställen, svek, fosterbröder som tubbas till strid och oväntat svårt för tjuvarna att klara sitt uppdrag.
Det som verkligen får en att ana avståndet är dock inte striderna, det underliga ärebegreppet, underlig stridskonst eller hur svagt handlingen hänger samman, utan att det hela närmast framstår som något en etymolog diktat upp för att hålla intresset uppe för sitt fält: snart sagt varje strid eller händelse gör att någon flod, vik eller kulle, något berg, vadställe eller fält, får ett namn. Detta förstärks av att när historien närmar sig slutet och Cúchulainn kan lösas av: när förbannelsen släpper greppet om ulstermännen, så blir det förvisso en stor strid, men en som snart är avklarad och skildras betydelse mindre inlevelsefullt än några av de tidigare envigen. Underligt, men läsvärt. ( )