Eyvind Johnson (1900–1976)

"I Nu var det 1914 skildras den unge Olofs uppbrott från den norrbottniska barndomsmiljön och resan söderut till tungt kroppsarbete vid sågverk och tegelbruk, och till nya uppbrott. Som bildningsroman är den en klassiker i svensk 1900-talslitteratur med sin finstämda skildring av gränslandet "vid barndomens slut, när barndomen slits ur kroppen"."

Läst för många år sedan som kursbok i litteraturvetenskap. Kvarvarande minne var att boken var fantastisk men upptäcker vid omläsningen att det var i stort sett vad jag minns. Den är möjligen lite trög i starten och olika förlopp ibland för omständliga. Men jag blir inte besviken.

Boken är en kritisk skidring av nazismen och fascismen skidrad ur en handfull människor. Boken börjat svagt men växer efterhand och avslutas riktigt starkt. Det är ett tydligt politiskt budskap i boken som skrevs i ett mycket känsligt politiskt läge strax innan andra världskriget. Eyvind Johnsons ekvilibristiska hantering av språket är helt enastående liksom beskrivningen av de personliga karaktärerna. kanske inte en av Johnsons alla starkaste romaner men väl värd att läsa.

Boken började mycket bra, intressant och med ett fint, lite poetiskt språk. Tyvärr höll det inte i sig och mot slutet var det ett riktigt sömnpiller.