Bret Witter

Sammanfattning

Det här är den helt underbara berättelsen om katten Dewey (eller Dewey Readmore Books som är hans fullständiga namn) som hittas en kall morgon i boklådan tillhörande biblioteket i den lilla staden Spencer. Det här är också berättelsen om Vicki Myron, som på ett enkelt och flärdfritt sätt berättar om sitt liv, sina motgångar och sin kärlek till Dewey. Hon väver skickligt in sin egen levnadshistoria med Dewyes och vi får följa med på en underbar resa som tar slut i och med Deweys död år 2006.

När Myron hittar Dewey är han inte mer än några veckor gammal. Han är liten, klen, hungrig och han fryser. Myron bär in honom i värmen och bibliotekspersonalen ger honom den kärlek och omsorg han så väl behöver. Han blir snabbt hela bibliotekets lilla kelgris och efter ett möte med styrelsen bestäms det att Dewey har kommit till biblioteket för att stanna.

Boken igenom får vi följa med på Deweys äventyr på biblioteket där han inte bara blev en symbol för invånarna i Spencer, utan för hela världen. Han blev så populär att flera familjer vallfärdade från när och fjärran för att få en skymt av honom. Media från världens alla hörn gjorde reportage om honom. När han dog vid en ålder av 19 år stod hans dödsruna i inte mindre än 300 tidningar runt om i världen.
Mina tankar

Det här är något av det charmigaste jag har läst. Är man kattälskare som jag då går det inte undvika att bli huvudstupa förälskad i den här helt underbara katten. Min totala förälskelse kan bottna i att jag själv har haft en röd katt som betydde oerhört mycket för mig. Min Smirre blev dock sjuk och redan efter ett år var jag tvungen att avliva honom. Men jag tänker fortfarande på honom som min största kattkärlek.

Boken har ett litet minus: det kan bli lite väl sockersött ibland och mig veterligen har ingen människa kunnat läsa djurens tankar, men Myron är helt övertygad om att hon visste precis vad Dewey tyckte och tänkte. Jag läste två böcker till parallellt med den här och det var nästan nödvändigt: jag var helt enkelt tvungen att hålla en viss distans annars hade jag varit helt sålt och stuckit iväg och skaffat mig en egen Dewey på stubinen.

Myrons språk gör gällande att hon inte är en fullfjädrad författare: språket är realtivt torftigt och hon upprepar sig ofta och gärna. Men det gör absolut ingenting: det här är en berättelse att beröras av och en och annan tår trillade nerför mina kinder när Deweys tid på jorden var förbi.

Jag saknar honom redan!… (mer)