I förordet, skrivet 1969, säger Kjell Strömberg att en av "Människans lott":s styrka är att Malraux varken filosoferar eller psykoligiserar, utan bara rakt skildrar händelsernas utveckling i denna roman som utspelar sig på slutet av 1920-talet under Kinas inbördeskrig. Jag tycker att förordsförfataren har alldeles fel; för mig ver denna riman alltför tyngd av både filosoferande och psykologiserande. Tydligen har Malarux vunnit samma romanpris i Frankrike som Proust fick 1919 för sin romansvit "På spaning...". - Eh, jag kan inte låta bli att tro att jusun för detta pris (Concourtpriset) är svaga för just psykologiseringar...

Det blev för tungt, och romanens disposition försvann alldeles i författarens alltför allvetande inställning till romanens karaktärer och hans blommiga sätt att beskriva deras handlande och tänkande. Kanske har alltför mycket hänt inom romankonsten för att idag kuna kalla "Människans lott" en "naken berättelse om krigets skeenden". ( )