focuserar på Emily Aster, och hennes spegelpersona – i en faustpakt har hon gett halva sin person till Kungen bakom skärmen i utbyte mot makt, och nu har den andra halvan hittat ett sätt för dem att byta plats. Även om den vanliga Emily inte är någon snäll person är andra halvan självförbrännande och elak: hon vill helt enkelt att hela hennes liv skall gå i bitar.

Berättandet hoppar en hel del, med såväl återblickar som parallella spår (några av personerna vi först mötte i del två kommer tillbaka, även om spåren inte korsas). Det som strukturerar det är snarast musikvideor: Emilys nya tillvaro utgörs bland annat av mardrömsversioner av Take on me, Total eclipse of the heart och Material girl. Dave Kohl gör ett försök att hjälpa till, men deras cirkel är inte så intresserade av att hjälpa den effektiva men impopulära Emily.

Som tidigare är popmusiken dock snarast bara ytan och magi är bara en metafor: att kasta bort halva sin personlighet för makt behöver man inte träffa på någon djävul för. I slutändan är det också upp till var och en att ta hand om sin egen personlighet. När det är gjort har dock alla fått gå vidare med sitt liv: Kohl och Aster är numer så gamla att det är dags dra sig tillbaka och låta en ny generation sköta magin och musiken. ( )