En vacker beskrivning av en högt älskad mor som levde för sina barn, tätt intill dagarna. Frågan är om någon som inte har Mustafa Cans bakgrund skulle kunna skriva något liknande? Han berättar väldigt levande och innerligt om kärleken till sin mor under hennes sista levnadsår. I detta tema väver han skickligt in sin kurdiska bakgrund och de kurdiska traditionerna, samtidigt som han beskriver den mentala resa som hans far och mor gör då de flyttar från sitt hemland till det nya hemlandet Sverige. Jag kan inte annat än le åt alla de svårigheter som Mustafas moder möter i Sverige för han beskriver dem på ett fantastiskt kärleksfullt sätt. Hur använder man egentligen en telefon eller en spis när man aldrig sett något liknande tidigare? ( )