För de som likt mig till dagstidningarnas främsta företräden räknar deras språkspalter, där man förutom veckans dos språkliberalism ibland även får mer matnyttiga kunskaper om enskilda ord och uttryck, torde Bevingat vara en veritabel gottköpsupplevelse, med exempel ur språkets fatabur i mängd. Vill man veta vilka de där Andersson, Pettersson och Lundström som man delar sin lycka med är, vad en kålsupare är, vems sko som första gången klämde, eller vem Davidsharpan i Norden var, så är detta ett utmärkt verk. Likt ett verkligt gottköp så torde dock det hela lätt bli en smula mastigt om man försöker sätta i sig allt på en gång, ety sidorna är legio (uppemot 850), varför pocketformatet utsträckts till gränsen för det hanterliga.

Skall man säga något om urvalet är det inte mycket som saknas, här trängs bibelcitat med modern prosa, folkliga talesätt, underliga ord och politikergrodor, somligt av mycket modernt ursprung (den i sin fulkomliga brist på känsla sublime Jan O Karlsson är representerad med sina texasgubbar och pudlar). Förutom de rent svenska uttrycken finns även en del på engelska med, ibland i form av uttryck som knappast kan räknas till de som förekommer i vanligare konversationer: att Watergate är med och att det fått stå mall för andra bildningar med -gate kan väl fördras, men skall verkligen smeknamn som »the great communicator« vara med? Förvisso finns det väl minst lika många uttryck från latin, och däärtil en handfull vardera på tyska och franska, men de uttrycken känns som om de vore betydligt vanligare.

Nå, i slutändan är detta en typ av ordbok som täcker två behov: dels det hos de språkintresserade av att få reda på mer om språkets rötter, och dels det hos de som kämpar med texter av författare som är alltför förtjusta i att referera till häger och vänster, och kan tycka sig behöva någon form av konversationslexikon. ( )