Onda avsikter är långt ifrån lika bra som De samvetslösa men det betyder inte att den inte är läsvärd. Oh nej!

Jack och Melissa McGuane lever i ett lyckligt äktenskap och när de nio månader tidigare adopterade den lilla flickan Angelina blev idyllen fullständig. En dag får Jack ett telefonsamtal från adoptionsfirman som säger att Angelinas pappa aldrig har frånskrivit sig vårdnaden och att han nu vill ha tillbaka sin lilla flicka. Till sin hjälp har han sin far, tillika en av Denvers mäktigaste domare.

De får tre veckor på sig att ta farväl av Angelina och såväl Jack som Melissa tänker använda tiden till att göra allt i sin makt för att få Garrett att skriva på adoptionspapperna. Om nödvändigt med våld.

Det är lätt att känna sympati för makarna McGuane då jag utan vidare kan sätta mig in i hur de måste känna sig när de riskerar att förlora sin lilla flicka. Lika lätt är det att känna avsky för barnets far, en tonårig finnig pojke som trots sitt ointresse för att bli far vägrar att frånsäga sig faderskapet men som ändå lämnar en liten liten öppning för paret genom att köra sitt ”är ni snälla mot mig så kanske jag skriver på till slut” race, vilket han naturligtvis drar till sin spets.

Garretts far använder sin makt och han gör det väl både i domstolen och i kampen om flickan. Snart står det klart att det inte är flickan i sig som han är intresserad av utan hon är bara en bricka i ett långt fasansfullare spel som kommer att få förödande konsekvenser.

Jag tror att alla läsare, åtminstone de som själva är föräldrar, på något sätt kan identifiera sig med intrigen även om ingen av oss (ja, det törs jag lova) skulle gå lika långt som Jack och Melissa i sin kamp för att få behålla sitt barn.

Men i Onda avsikter är det framför allt den intressanta mixen av karaktärer som jag gillar och det är också de som bjuder på den största spänningen i den här boken. ( )