Denna webbplats använder kakor för att fungera optimalt, analysera användarbeteende och för att visa reklam (om du inte är inloggad). Genom att använda LibraryThing intygar du att du har läst och förstått våra Regler och integritetspolicy. All användning av denna webbplats lyder under dessa regler.
Resultat från Google Book Search
Klicka på en bild för att gå till Google Book Search.
Tarquin Winot, voluptuary, super-civilized ironist and snob, sets out on a journey of the senses from the Hotel Splendide, Portsmouth, to his cottage in Provence, his spiritual home.With his head newly shaved and his well-thumbed copy of the Mossad Manual of Surveillance Techniques safely stowed, Tarquin elegantly introduces his life, itself a work of art, through the medium of seasonal menus.Poisonously funny and opinionated, Tarquin graces us with accounts of his unjustly celebrated sculptor sibling, his beloved Irish nanny, his adoring parents, their alcoholic Norwegian cook, as well as Tarquin's neighbours in France; and the series of unfortunate accidents that they have unaccountably met with...… (mer)
Läser man baksidestexten kan man konstatera att den lyckas mycket bra i sin marknadsföring. Det låter som en fantastisk blandninga av allt möjligt i denna roman. Nu läste jag inte baksidan innan. Vilket väl hade gjort mig ännu mer besviken än jag nu är. Detta är en roman som är så ofantligt pratig, så man ser inte skogen för alla träden. Lanchaster har så många ord inom sig att han nästan spricker. Han tar fullkomligt död på sin egen historia. För idén är ok. Men alltför tidigt blir det alltför uppenbart vad som sker, varför det blir ett enda jättelångt, ordrikt upplopp (i uppförsbacke).
Och. Man kan inte med äran i behåll alltid översätta "used to" med "brukade". Man uttrycker sig inte så på svenska. ( )
Sprachlich allein ist das Werk ein Vergnügen, wenn es dem Übersetzer auch nicht gelingt, alles von dieser geschliffenen Prosa ins Deutsche hinüberzuretten. Das wahrhaft erschreckende (und mit anderen Worten: das wahrhaft meisterhafte) an diesem Buch jedoch ist die Art und Weise, in der Winot als Mörder und Zyniker durch und durch sympathisch erscheint: ein besserer Künstler als sein Bruder, ein besserer Koch als seine alkoholisierten Hausangestellten, geistreicheren Konversationspartner als alle seine Bekannten, stets bereit für einen ästhetisch anspruchsvollen Mord. Einen intelligenteren Bösewicht hat die Literaturgeschichte seit dem Vicomte de Valmont nicht gesehen. Und gerade deshalb: ein zutiefst moralisches, sehr modernes und vor allem höchst amüsantes Buch. Appetitlich wie ein Kugelfisch und wirksam wie das Gift in ihm.
Min tyske ingenkör var mycket trätgirig och tröttsam. Han ville inte erkänna att det var säkert att det inte fanns en noshörning i rummet. - Bertrand Russel i ett brev till Ottoline Morrel
Dedikation
Til minnet av min far
Inledande ord
Detta är ingen konventionell kokbok.
Citat
Information från den engelska sidan med allmänna fakta.Redigera om du vill anpassa till ditt språk.
I myself have always disliked being called a 'genius'. It is fascinating to notice how quick people have been to intuit and avoid this term. (p. 18)
Notice the difference between the things for which French aristocrats are remembered -- the Vicomte de Chateaubriande's cut of fillet, the Marquis de Bechameil's sauce -- and the inventions for which Britain rembers its defunct eminences: the cardigan, the wellington, the sandwich. (p. 26)
In all memory there is a degree of fallenness; we are all exiles from our own pasts, just as, on looking up from a book, we discover anew our banishment from the bright worlds of imagination and fantasy. (p. 35)
We are all familiar with the after-the-fact tone -- weary, self-justificatory, aggrieved, apologetic -- shared by ship's captains appearing before boards of inquiry to explain how they came to run their vessels aground and by authors composing Forewords. (p. 4)
The gleaming banks of seafood on display at the great Parisian brasseries are like certain policians in that they manage to be impressive without necessarily inspiring absolute confidence. (pp. 31-32)
The Greek myths, like the Old Testament, do have the virtue of describing the way people actually behave. (p. 49)
Personally, canned tomatoes seem to me to be one of the few unequivocal benefits of modern life. (Dentistry, the compact disc.) (p. 51)
It is possible to be over-sentimental about French cooking. At the highest level there is no disputing that it is not so much capable of excesses as that it primarily consists of them. (p. 97)
The word débâcle suggests the going-wrong of an elaborately conceived plan: a disaster that somehow leaves the principal parties not only having lost what they were aware that they were risking, but much more besides, as if an attempt to charm the boss by inviting him to dinner and cooking an ambitious favourite dish of his were to result in the death by poisoning of his wife, loss of one's job, collapse of one's marriage, one's bankruptcy, turn to violent crime and subsequent death in a shoot-out with police -- when all one was worried about was the risk of curdling the hollandaise. (p. 167)
How little we would resent our itches if we took them for what they so often are -- the ambassadors of resurgent life. (p 183)
Avslutande ord
Det enda som syntes var ett dammoln som långsamt sjönk till marken.
Tarquin Winot, voluptuary, super-civilized ironist and snob, sets out on a journey of the senses from the Hotel Splendide, Portsmouth, to his cottage in Provence, his spiritual home.With his head newly shaved and his well-thumbed copy of the Mossad Manual of Surveillance Techniques safely stowed, Tarquin elegantly introduces his life, itself a work of art, through the medium of seasonal menus.Poisonously funny and opinionated, Tarquin graces us with accounts of his unjustly celebrated sculptor sibling, his beloved Irish nanny, his adoring parents, their alcoholic Norwegian cook, as well as Tarquin's neighbours in France; and the series of unfortunate accidents that they have unaccountably met with...
Google Books — Laddar...
(3.77)
1
Nu läste jag inte baksidan innan. Vilket väl hade gjort mig ännu mer besviken än jag nu är. Detta är en roman som är så ofantligt pratig, så man ser inte skogen för alla träden. Lanchaster har så många ord inom sig att han nästan spricker. Han tar fullkomligt död på sin egen historia.
För idén är ok. Men alltför tidigt blir det alltför uppenbart vad som sker, varför det blir ett enda jättelångt, ordrikt upplopp (i uppförsbacke).
Och. Man kan inte med äran i behåll alltid översätta "used to" med "brukade". Man uttrycker sig inte så på svenska. (