En bok som får en att tänka till! ( )

Jag förstod nog inte denna bok. Det kändes bara som en enda lång transportsträcka, men förmodligen så fanns det en djupare mening som jag inte uppfattade. Kan inte rekommendera denna bok. ( )

Den unge titelpersonen är son till en brahman och uppfostras i enlighet med läran. Han känner sig dock inte nöjd, och tillsammans med vännen Govinda ger han sig ut för att söka upplysning. Han provar livet som asket, han söker sig till Buddha och lyssnar till hans lära, men bestämmer sig att söka sin egen väg. Han förlorar sig i världens garn, samlar pengar, älskar kvinnor och njuter mat, och när han sedan vänder sig emot detta och tror sig hitta friden vid en flod kommer hans honom okände son och drar honom ner till världen igen med orolig faderkärlek.

Detta låter som det skulle kunna vara rätt flummigt, och till viss del är det väl det också – men kärnan om att hitta sin egen väg, oavsett om det är som vanlig världslig, som följare av en religion eller som på egen hand sökande efter sin egen mening, ringer sant och utan alltför mycket falsk optimism, även om där finns hopp. Det är en mycket sympatisk liten bok om en sökare som först hittar det han ville nå när han slutar leta efter det. ( )

Siddhartha söker efter frid och livets mening. Poetiskt språk vilket gjorde att det tog en evighet att läsa boken, trots att den bara hade 140 sidor. Men Siddharthas öde kommer nog stanna kvar i mitt minne länge. ( )